(Ingrid:) Matilda värmer upp mer och mer för varje timme. Mot mig i alla fall, för Olle fäste hon sig vid direkt, hon är en riktig pappagris (men det kanske jag har skrivit förut?). Han har verkligen fått dra det tunga lasset under resan, för hon började gny och gjorde utbrytningsförsök så fort hon var mer än två centimeter ifrån honom. Men vi hade tur och hon sov under både start och landning, inte en tår och inte ett panikskrik på hela denna maratonflight!
Nu är klockan halv tre på natten (för oss) och hon är tokpigg och flirtar med folk som sitter runt omkring. Fantastiskt cool tjej. Oskar sover med lysrören i ansiktet över ett par stolar med sin gosekanin som kudde och sin kudde som täcke, helt oberörd.
Vi är trötta, genomsvettiga och helt slut, men segervittringen är här och nu är det bara en liten, liten bit kvar... Det var så skönt när de satte en stämpel i Matildas koreanska pass, hon är insläppt i EU - och utsläppt ur Korea - och nu är hon vår! Nu väntar en tvåtimmars flygning till Arlanda, säkerligen tårfyllda glädjescener och sedan hämtning av bilen på långtidsparkeringen (snark!). Sedan är vi äntligen hemma, alla fyra! Då får vi isolera oss så Matilda får lära känna oss ordentligt i lugn och ro, men det återkommer vi till. Vi kommer med all sannolikhet fortsätta rapportera hur "resan" går med henne i familjen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar