Genialiskt eller genusförkastligt?

En del av årets julklappar till barnen kanske inte var helt politiskt korrekta om man ska se dem ur ett genusperspektiv. Men, som en klok person i vår närhet sade, det blir bra i snitt!

Utklädningskläder! Gissa vem som fick vilken låda?

Lycklig och läskig Oskar.

Matilda har alltid älskat att klä på sig, av sig, ut sig. Fyra glansiga uppsättningar lekkläder i prinsess-stuk var en skatt! Alla kjolar, hårband och klänningsliv skulle vara på samtidigt och utanpå den dinosauriepyamas och randiga julklappströja som hon redan hade på sig.

I skrivande stund (en dag efter att dessa bilder togs) har Matilda på sig 1 st blöja, 2 st klänningsliv som sitter som skärp runt midjan och så 1 st hårband, medan Oskar har försett sig med 2 st kjolar och 1 st hårband. Snyggt som sjutton.

Julafton 2009

Julafton 2009 var fin och hektisk. Vi började med julmorgon i en snöig skärgård. Medan vi åt lussebullar til frukost så kom tomten älgandes från havet. Oskar konstaterade sakligt att tomten var farfar, vilket kanske inte var så svårt att lista ut eftersom tomten både saknade skägg och hade farfars glasögon :-) Men faster E var samlad och vävde ihop en komplicerad historia om att tomten är en shape shifter som antar utseendet av någon som bor i huset för att grannarna inte ska bli skrämda ... och Oskar köpte den!

Syskonen höll sams vid julklappsutdelningen, trots skillnaden i mängden julklappar - Oskar fick färre men dyrare. Å andra sidan, så fort Oskar fått sitt Bakugan-spel så brydde han sig inte om något annat på ett bra tag ...

På julaftons kväll firade vi hemma med närmaste släkten. Oskar kunde inte lista ut att det var hans mamma som var tomten, men det berodde helt på morbror T:s suveräna jultomteutstyrsel med skägg, pälsmössa, tomteluva, tröja, halsduk och gammaldags (vadmals?)byxor. Kusin Johannes tittade också storögt på tomten (som dock fick väldigt bråttom iväg när skägget började glappa!).

Tråkigt nog hade Matilda feber mest hela dagen och på kvällen tog krafterna slut redan innan julklappsutdelningen. Hon slocknade kvart i sju och därmed sparades hela hennes del av julklappsberget till morgonen efter. Nu har det lyckliga barnet fått presenter den 20, 22, 24, 25 och 26 december!

Det blev inga bra bilder från kvällen (jag saknar min systemkamera!). Men jag lovar att kusinerna var söta i sina finklänningar.

Snö, sol och sömn

2 år

Grattis Matilda på 2-årsdagen! 
Idag kalasar vi för tvååringen hos farmor och farfar. Vi tjuvstartade ett par dagar för tidigt med ett kalas hos mormor och morfar. Matilda kan själv när det gäller att packa upp paket. Hon blir mycket nöjd över nya kläder, som genast måste provas (helst alla på en gång), och den stora tvåsitsiga pulkan som redan har använts en hel del. Duplo med dinosaurier var också en hit. Det byggs för fullt nu. Men nu är det dags för pannkakslunch!

Luciatåg

För första året har vi fått uppleva ett tvättäkta dagis-luciatåg inomhus (vi brukar stå ute och huttra i fullskaligt regn när det är dags för luciafirande). Det var varmt och trångt, men barnen var glada och gjorde sitt bästa. När de var klara var det ingen som ville gå, så personalen fick lyfta (!) ut ett barn i taget för att få luciatåget att tåga iväg.

Oskar skötte sig storartat och sjöng, men Matilda fick panik när hon såg alla föräldrar och fick storgråtande skickas genom folkhopen till sin pappa.

Oskar som tomte längst bak vid väggen (fjärde barnet från höger).

Tumme + pappas famn = inga tomtetårar

Glad mamma till 1,5 söta barn.

Det är inte var dag man blir hotad med lasersvärd ... jag menar tärnljus.

Pepparkaksmonster förklädd till tomtetjej.

Julklappsberg

Idag hade vi barnvakt hela dagen. Oskar och Matilda lekte hos mormor och morfar medan vi gjorde en raid i Kungens Kurva. Vi hade tagit på oss det hedervärda och roliga uppdraget att köpa julklappar till barnen från såväl farmor och farfar som mormor och morfar samt även från Olles mormor (snart 98 år). Plus från oss själva, förstås. Dessutom är det ju så att Matilda fyller år den 22 december ... Listan över tänkbara presenter var lång och budgeten ordentligt tilltagen.

När vi gick in på Toys 'R us så fnissade vi lite över att kundvagnarna var så vansinnigt stora. Tänk att folk fyller såna, är de inte kloka? tänkte vi ... tills vi själva plötsligt hade en i stort sett omanövrerbar vagn med ett helt berg av leksaker som svämmade över åt alla håll och kanter. Kassaapparater och pulkor, utklädningskläder och duplo, böcker och Star Wars-grejer – alla emballage är enorma och jag blir matt av tanken på att allt ska slås in i papper.

Det är lätt att välja leksaker när man köper presenter från sju generösa vuxna till två små snälla barn. Åtminstone till Oskar. Matilda är lite svårare. Dels för att hon är liten, dels för att hennes presenter helst ska roa under hela det kommande året. Det får bli en del kläder och böcker också. Så rättvist det går.

Nu är det kväll och vi sitter utmattade i soffan efter dagens intensiva flängande. Jag gläder mig åt hur roligt barnen kommer att ha med alla sina saker i jul. Och att vi fick in allt i bilen.

Vansinnigt många julkappar och en och annan födelsedagspresent.

Pyssel

På dagis har de haft en period när personalen bytt avdelning med varandra för att få inblick i hur kollegorna jobbar och gemensamt kunna utveckla verksamheten.

En pedagog från avdelningen med äldre barn föreslog att de skulle flytta ner saker från hyllor och skåp på Matildas avdelning. På så sätt skulle barnen själva kunna nå leksaker och pysselmaterial. Det var en god tanke, små barn klarar mer än man tror. Personalen pratade för säkerhets skull noga med de fjorton 2- och 3-åringarna om vad som var ok och vad som var aja baja att göra med de numera lättillgängliga sakerna.

Men de hade inte räknat med det yngsta och vildaste dagisbarnet.

Rätt som det var stod alla barnen i pysselhörnet och ropade AJA BAJA! AJA BAJA! i kör. Allt medan Matilda tömde ut limtuben på golvet och lyckligt hällde i allt glitter hon kunde nå.

They löööv it

Nu är ju löven borta, men så här såg det ut i vår trädgård den sista oktober.

Färdigrapporterat

Idag skickade vi vår tredje rapport till Korea. En A4-sida text och tolv bilder som sammanfattar hur det första året med Matilda har varit. Det är den allra sista rapporten vi någonsin behöver skicka. Nu är vår rapportplikt uppfylld och därmed är också hela skaffa-barn-projektet officiellt slutfört. Det tog nästan åtta och ett halvt år från start till nu. Visserligen är det ett ännu större projekt att HA barn än att skaffa dem, men det är ändå konstigt att vi inte längre har det här stora projektet att kämpa med. Så vad ska vi göra nu? Jo, vi tar och bygger ut huset! Och jag byter jobb efter nyår! Sitt aldrig stilla.

Förbjudet område

Denna busunge vet precis vad hon inte får göra. Pappas dator är något av det mest tabubelagda. Men när ingen tittar så ... Hon är listig och snabb och kastar sig över den på nolltid. Bilderna togs innan jag fick kameran stulen, alltså på den tiden jag hade en bra zoom, så hon fattade inte riktigt att jag hade siktet inställt på henne.

Men om jag lutar mig lite långsamt över bordet så kanske de inte märker att jag är här?

Hm, om jag skulle rita lite på bordet?

Reagerar dom om jag bara har fingertopparna på den tro?

Trytande inspiration

Familjen innan novembermörkret tog över.

(I:) Det är november och gråaste grått. Inspirationen uteblir när öroninflammationerna avlöser varandra, leran täcker såväl barn som hall och det börjar bli mörkt redan vid ett på dagarna.

Det är många måsten som inte riktigt orkas med efter nattning just nu, bloggen är bara en i mängden. Vi filar till exempel på den allra sista rapporten till Korea, men det är segt att få den klar med bilder och allt som behövs.

Det finns mycket att se fram emot dock. Julfirandet blir hemma hos oss i år. Ett nytt jobb väntar efter jul (för mig) och vi kommer troligtvis bygga ut huset nästa år. Matilda fyller 2 om bara en månad. Och tvååringar är det sötaste som finns.

Framsteg

I ett års tid har vi agerat ofrivilliga klätterställningar på nätterna. Matilda har sovit i en öppen spjälsäng bredvid våra sängar och klättrat fram och tillbaka över oss på nätterna. Nu har vi nått en milstolpe i småbarnslivet när Matilda självmant har valt att börja sova i sin egen säng i det rum som hon delar med sin bror.

Första natten var inte så lyckad. Då kom Oskar in till oss vid ett och Matilda gnydde så jag fick gå in och hämta även henne. Då satt hon uppflugen i Oskars höga säng ... Båda barnen låg sedan och snurrade och sparkade på oss resten av natten. På morgonen berättade Oskar att han hade vaknat av att Matilda stuckit in fingrarna i hans mun när han låg och sov. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag, men försökte ändå igen att få henne att sova i sin egen säng nästa natt. Och då sov hon hela natten lång tills vi väckte henne efter klockan sju på morgonen.

Nu har det hållit i sig i mer än en vecka och hon har verkligen valt att sova i sin egen säng. Till och med när hon haft öroninflammation. Hon tar dessutom sovmorgon i sin egen säng ibland och det är sagolikt. Även om vi är trötta ändå så är det förstås stooor skillnad på att få obruten sömn de korta timmar man väl lyckas vika åt att sova.

Matilda har börjat gå på toaletten också. Hon vet precis vad det är hon ska göra där och backar mot toalettstolen samtidigt som hon drar av sig byxor och blöja. Ibland blir det något, ibland inte. Har hon börjat potträna sig själv fast hon inte ens fyllt två år? Bäst att haka på.

Det här är ju saker att jubla åt. Nu kan vi bara önska oss att hon slutar ta av sig kläderna i tid och otid. Det är ett ganska stort problem, framför allt på dagis, med tanke på att det är november. Men den egenheten är nog värd ett alldeles eget inlägg.

Hittepå-saga

En gubbe kom på promenad. Han skulle vandra till sitt hus och sen skulle han gå till sin mamma och bajsa på sig och sen kissa på sig och sen bajsa på sig och så bara bajsa på sig och sen kom choklad och sen bajsade han på sig hela sitt liv.

Slut.


Nu får du gissa vem i vår familj som hittat på sagan.

감사합니다

Thank you!

Tack till Matildas fostermamma som skickade dessa kläder över halva jordklotet. Och till Britta för hjälpen med att skriva tack – kamsa hamnida – på hangul.

1 år med Matilda

Idag firar vi ett år som tvåbarnsföräldrar! Den 27 oktober 2008 fick vi Matilda i Seoul. Vi fick en liten tjej som älskade sockerkaka, krävde att vällingen skulle vara exakt rätt temperatur, tydde sig till Olle som en magnet dras till en kylskåpsdörr, som hade ett hest skratt och sög på tummen. Det tog ett litet tag att lära känna varandra, men i dag kan vi förstås bruksanvisningen utantill. Vi förvånas just nu över hur snabb hon är på att snappa upp vad andra gör och härma deras beteenden. Vi vet precis hur envis, stark och klättrig hon är. Är väl medvetna om att hon älskar sötsaker och märker hur mycket hon ser upp till Oskar trots att hon samtidigt kan vara totalt respektlös. Vi tycker att hon är vansinnigt söt när hon säger "ho-ho" (fast i hennes version låter det "eh-huuu"). Mindre söt är hon när hon slåss eller tar av sig alla kläder bara för att det är kul. Mest söt när hon gosar in sig i halsgropen med tummen i munnen och kudden i ständigt släptåg. Så här såg hon ut för ett år sedan. Vad fort det här året har gått ...

2008

Överlämningen. Fostermamma, social worker och startkit i bakgrunden.

Fostermamman skickade med Matildas favoritkaka, som visade sig kunna stoppa tårar under hela hemresan.

– Nej, jag vägrar, temperaturen är fortfarande en grad fel!

Oskar klev direkt in i rollen som den roligaste storebrorsan.

Bus på hotellrummet.

Mys med mamma efter en hemsk taxiresa.

Matilda sover fortfarande helst på sin pappa.

Arlanda – vårt BB.

Sex stycken dödströtta Korearesenärer.

2009

Mormor och morfar och Matilda 2009.

Är det bara pappor som kan köra bil?

När jag kom hem med bilen idag såg Matilda mig genom fönstret och utbrast:

– Mamma, brrrrum?!? Hahahahaha!

Jag misstänker starkt att hon tvivlar på min kompetens som bilförare.

"Dopad" och klar

Nu är Matilda döpt, i Maria Magdalena kyrka där Oskar döptes och vi gifte oss.

Matildas folkdräkt (hanbok), som hon fått av sin fostermamma, var perfekt i storleken nu och med kalasstrumpor och Pippi-lackskor så blev det en mycket bra koreansk-svensk doputstyrsel.

Prästen var barnvänlig nog att i förväg ge Matilda tillåtelse att plaska i dopfunten, äta russin under ceremonin och springa runt om hon så ville. Skönt, men jag var ändå rädd att hon skulle lyckas riva hela kyrkan ... det är ju lite skillnad på att släppa loss en snart tvåårig klättrosaurus jämfört med en liten beskedlig halvårsbebis i dopklänning, tänkte jag. Men ett paket Sun Maid gjorde att Matilda satt blick stilla under hela dopet.

Plask i dopfunten blev det ändå, såklart – jamen kolla, det är ju vatten här, haha!

Prästen visade sig märkligt nog också vara adoptivförälder till en Matilda (29 år).

Efteråt bjöd farmor och farfar på middag. Det blev fortsatt "kulturkram" (eller vad kallar man motsatsen till kulturkrock?) mellan koreanskt och svenskt: risrullar som Olle gjort plus bibimpap från Arirang, följt av kladdkaka med grädde. Kinaporslinet passade perfekt.


Oskar och kusinerna assisterade vid presentuppackandet.


Bästa presenten var den lilla dinoasurie som låg i en koreansk lackask som Oskar gav sin syster. Dinoasurien var hans egen idé och den fick Matilda att lyckligt väsa dinosaurieljud länge, länge.