Ny hjälm

Pulka-säsongen är här och vi pratade om att vi måste skaffa hjälmar till barnen. Då fixade Matilda  det på egen hand.

Smålandshelg

Min mormor (alltså Matilda och Oskars mormorsmor) föddes på en gård som heter Fosterkulla i Småland. Gården köptes och byggdes i mitten av 1800-talet och den har varit i släkten sedan dess. En vindlande grusväg leder dit – 7 km från närmaste större väg. Det är 3 mil till Älmhult och 50 mil till oss. Här vibrerar väggarna av historia. När jag var liten åkte jag hölass, hoppade på höskullen, följde med morfar till ladugården, lekte med katterna, vävde på mormors vävstol och åt kilovis med kringlor och hemgjorda karameller.
Eftersom ingen av mina kusiner kan tänka sig att flytta dit och ta upp skogsbruk eller djurhållning, så ska gården nu säljas efter att ha arrenderats ut i många år. Hela släkten samlades därför i Fosterkulla och "firade av" gården under en oktoberhelg. Alla sov två nätter i huset och vi hade tur som tokiga, för alla var friska, solen sken, barnen hade jättekul ihop med sina sysslingar och vi var på strålande humör. Det blev en fantastisk helg. Och mycket minnesvärd.

Huset byggdes 1859.

Frostad hage.

Hyresgästande stutar i hagen närmast huset.

Det fanns massor av roliga ytor att leka på!
Här busar Matilda i hönsburen.

Haha, du kan inte taaa mig!

Korvgrillning till lunch.

"Barnbordet" – 7 av 8 sysslingar åt varmkorv på traktorflaket.

I ladan hoppades det på höskullen på 70-talet!

Kusin Johannes testar klättring och Matilda vill spela tramporgel.

Tittut!

 

Här kastades minsann inget. Allt sparades, oavsett skick.

Trasiga grepar/smörkärnare/ämbar/spadhandtag – allt!

Gamla brödspadar.

Ska man göra en krok så utnyttjar man
naturligtvis naturens egna former!

Vi hann med ett besök i kyrkan i Virestad. (Här är jag döpt.)

Det var som en hel historielektion att gå runt på kyrkogården.

 Här vilar t.ex. min mormors föräldrar.

När vi skulle åka såg jag att barnen hade lämnat fina kastanjer
till min mormor.

Fika.

Även om det var kallt så kunde vi vara ute hela dagen.

Korna behövs för att hålla landskapet öppet.

En typiskt smålänskt superstenig hage. 

Killarna lekte att de "jobbade" i traktorskjulet. I timmar!

Kastanjesamlande.

 Mu.

Sysslingmiddag.

Tack alla 20 för den här helgen!

Spänd förväntan inför 3-årsdagen

 

 

 

Matilda laddar stenhårt inför sin 3-årsdag. Hon påminner oss dagligen om att vi ska sjunga "Ja må hon leva, hurra hurra" för henne och att hon vill ha tårta till frukost – och att Oskar ska få smaka – när hon fyller år.

Filmbevisen är ett par veckor gamla vid det här laget (spåren efter vattkopporna syns fortfarande) och då var det två hela månader kvar till födelsedagen. Men hurra för Matilda, hurra för Oskar och hurra för mitt kompetenta filmande! :-)

Vi bygger ut

Vi har börjat bygga ut huset eftersom vi är i skriande behov av ett tredje sovrum på övervåningen. Matilda behöver ett eget rum. Eller så är det kanske mest hennes föräldrar som behöver få ett eget rum? Hon har nu kört nattklättring över oss i två år och det vore liksom lite skönt för både fröken klättrosaurus och hennes föräldrar att få sova ordentligt på nätterna.

Tanken från början var att barnen skulle dela rum de första åren. Men eftersom Matilda kategoriskt vägrat att somna och/eller sova i Oskars gamla växasäng så har den bara tjänstgjort som uppställningsplats för leksaker medan den lilla primadonnan fortsatt att sova inne hos oss. Namnen på dörren blev rent symboliska – det är bara deras leksaker som delar plats i det som snart enbart är Oskars rum.

Den lilla hallen på övervåningen har använts som lekyta eftersom sovrummen är så små. Det räckte precis till ett litet bord, tre stolar och ett improviserat kök. (Det allra bästa var nog hängaren där de små väskorna hängde, tyckte Matilda.) I stället för hall finns här nu en temporär vägg som gör att vi kan bo kvar medan bygget pågår. Det är lyhört och drar kallt, men fungerar.

När vi flyttade in i huset kom vi från en lägenhet i innerstan och hade inga barn. Då kändes huset ENORMT med sina 102 kvadratmeter. Det känns inte riktigt likadant längre ... Vi förstod inte då hur många rum vi skulle komma att behöva eller hur en optimal planlösning för en tvåbarnsfamilj ser ut. Vi trodde också länge att vi skulle kunna flytta ner vårt sovrum en trappa och låta ungarna hållas på övervåningen. Det var tanken på en en yrvaken liten Matilda, som mitt i natten skulle få ta sig ner för den branta och halvt livsfarliga trappan med tummen i munnen och den vanliga utrustningen – kudde, apa, täcke, filt, nalle, kanin – under armen, som fick oss att inse att vi faktiskt måste ha tre sovrum på samma våning. (Plus att det vi hade tänkt som sovrum på nedervåningen nu bättre behöver användas som spel- och filmrum till barnen med kompisar.)

Så nu bygger vi. Det är ett projekt som växt en del sedan vi började och nu i starten känns det som att det går sakta, saaaakta framåt medan vintern närmar sig väldigt snabbt. Huset har fått ett appendix på framsidan och ser ut som ett stort partytält för att tåla årstiden. Innanför ska en entrétrappa, en glasveranda, en gästtoalett, ett sovrum och en balkong ta form. Vi tar oss under tiden in och ut genom garaget och drömmer om hur fint vårt hus ska bli när det är klart. Rymligare, smartare, snyggare, bättre. Och det kommer bli såå mycket enklare att gå ut med soporna ...

Hemmahuset är trasigt, säger Matilda. Vi ska laga det. Och bygga ett stoooort sovrum till mig!!!