Hittepå-saga

En gubbe kom på promenad. Han skulle vandra till sitt hus och sen skulle han gå till sin mamma och bajsa på sig och sen kissa på sig och sen bajsa på sig och så bara bajsa på sig och sen kom choklad och sen bajsade han på sig hela sitt liv.

Slut.


Nu får du gissa vem i vår familj som hittat på sagan.

감사합니다

Thank you!

Tack till Matildas fostermamma som skickade dessa kläder över halva jordklotet. Och till Britta för hjälpen med att skriva tack – kamsa hamnida – på hangul.

1 år med Matilda

Idag firar vi ett år som tvåbarnsföräldrar! Den 27 oktober 2008 fick vi Matilda i Seoul. Vi fick en liten tjej som älskade sockerkaka, krävde att vällingen skulle vara exakt rätt temperatur, tydde sig till Olle som en magnet dras till en kylskåpsdörr, som hade ett hest skratt och sög på tummen. Det tog ett litet tag att lära känna varandra, men i dag kan vi förstås bruksanvisningen utantill. Vi förvånas just nu över hur snabb hon är på att snappa upp vad andra gör och härma deras beteenden. Vi vet precis hur envis, stark och klättrig hon är. Är väl medvetna om att hon älskar sötsaker och märker hur mycket hon ser upp till Oskar trots att hon samtidigt kan vara totalt respektlös. Vi tycker att hon är vansinnigt söt när hon säger "ho-ho" (fast i hennes version låter det "eh-huuu"). Mindre söt är hon när hon slåss eller tar av sig alla kläder bara för att det är kul. Mest söt när hon gosar in sig i halsgropen med tummen i munnen och kudden i ständigt släptåg. Så här såg hon ut för ett år sedan. Vad fort det här året har gått ...

2008

Överlämningen. Fostermamma, social worker och startkit i bakgrunden.

Fostermamman skickade med Matildas favoritkaka, som visade sig kunna stoppa tårar under hela hemresan.

– Nej, jag vägrar, temperaturen är fortfarande en grad fel!

Oskar klev direkt in i rollen som den roligaste storebrorsan.

Bus på hotellrummet.

Mys med mamma efter en hemsk taxiresa.

Matilda sover fortfarande helst på sin pappa.

Arlanda – vårt BB.

Sex stycken dödströtta Korearesenärer.

2009

Mormor och morfar och Matilda 2009.

Är det bara pappor som kan köra bil?

När jag kom hem med bilen idag såg Matilda mig genom fönstret och utbrast:

– Mamma, brrrrum?!? Hahahahaha!

Jag misstänker starkt att hon tvivlar på min kompetens som bilförare.

"Dopad" och klar

Nu är Matilda döpt, i Maria Magdalena kyrka där Oskar döptes och vi gifte oss.

Matildas folkdräkt (hanbok), som hon fått av sin fostermamma, var perfekt i storleken nu och med kalasstrumpor och Pippi-lackskor så blev det en mycket bra koreansk-svensk doputstyrsel.

Prästen var barnvänlig nog att i förväg ge Matilda tillåtelse att plaska i dopfunten, äta russin under ceremonin och springa runt om hon så ville. Skönt, men jag var ändå rädd att hon skulle lyckas riva hela kyrkan ... det är ju lite skillnad på att släppa loss en snart tvåårig klättrosaurus jämfört med en liten beskedlig halvårsbebis i dopklänning, tänkte jag. Men ett paket Sun Maid gjorde att Matilda satt blick stilla under hela dopet.

Plask i dopfunten blev det ändå, såklart – jamen kolla, det är ju vatten här, haha!

Prästen visade sig märkligt nog också vara adoptivförälder till en Matilda (29 år).

Efteråt bjöd farmor och farfar på middag. Det blev fortsatt "kulturkram" (eller vad kallar man motsatsen till kulturkrock?) mellan koreanskt och svenskt: risrullar som Olle gjort plus bibimpap från Arirang, följt av kladdkaka med grädde. Kinaporslinet passade perfekt.


Oskar och kusinerna assisterade vid presentuppackandet.


Bästa presenten var den lilla dinoasurie som låg i en koreansk lackask som Oskar gav sin syster. Dinoasurien var hans egen idé och den fick Matilda att lyckligt väsa dinosaurieljud länge, länge.

Funderingar från dagis

Med jordens pussvänligaste kinder, 2009-09-02

Ett par av pojkarna som ingår i Matildas fanclub stod och pratade med den enes mamma om att växa och bli stora. Då sade ena pojken eftertänksamt: "Jag tror att Matildas kinder har vuxit färdigt nu".

Roligt paket

Matilda fick en present med posten. Det var från Martina, 4 år, och innehöll en mängd små hårspännen och en bikini. Tack!

Matilda var lyckligt sysselsatt med hårspännena minst en halvtimme. De skulle av och på, av och på ... Hon tyckte mycket om bikinin också och provade den grundligt – runt halsen.

Inbrott

Matilda brukar vara mycket duktig på att stöka ner hemma. I dag fick hon konkurrens. Vi har nämligen haft nämligen inbrott. Tjuven gjorde allt som Matilda fantiserat om: slet ut alla kläder ur våra garderober, tömde byrån på strumpor och underkläder och – bäst av allt, enligt Matilda – tog ALLT i badrummet och slängde det på golvet.

Jag själv är inte helt obegåvad på stökfronten jag heller. När en av poliserna tittade in i mitt arbetsrum frågade han "och här har de också varit?", varpå jag ärligt fick svara "nej, det brukar alltid se ut som att det har varit inbrott där" ...

-----------

För ganska precis fyra år sedan hade vi också inbrott. Den gången skulle vi åka till Korea två dagar senare och hämta Oskar. Det blev ett stresspåslag som var olidligt. Den gången blev vi av med vår nyinköpta videokamera och min dator (som båda skulle varit med på resan) samt Olles mobiltelefon och alla smycken vi någonsin ägt. Men de hade missat att knycka flygbiljetterna till Korea (värda cirka 30 000 kronor) och Forex-kuvertet med några tusen i koreanska won, trots att de låg väl synliga på ett bord. Då kom vi åtminstone iväg på resan och allt annat var sekundärt.

Den här gången känns intrånget inte lika påtagligt. Förmodligen för att vi börjar bli vana, hur hemskt det än låter (vi råkade ut för två källarinbrott när vi bodde på Åsögatan också). Den här gången stals "bara" några smycken och ... snyft ... min systemkamera. Det sistnämnda svider, den var min absoluta favoritsak och jag tog 7000 bilder på mindre än ett år med den. Men konstigt nog missade tjuven våra båda datorer, trots att de låg precis bredvid kameran. Puh! Och av en slump tömde jag kameran så sent som i går kväll, så jag förlorade inte en enda bild. Vilken tur.

Det som retar mig nu är allt meck som uppstår, all pappersexercis och stora utgifter i form av ny förrådsdörr med karm samt ett nytt larm. Men värst är att Oskar tog väldigt illa vid sig. Han har pratat mycket om tjuvar tidigare och jämställer dem med spöken och monster. Att det nu har varit tjuvar hemma kommer ge honom mardrömmar i månader, är jag rädd. Poliserna och teknikerna var alla mycket bra som bedyrade att tjuven aldrig kommer tillbaka, men Oskar är ändå orolig. Och det känns långt värre än att bli av med några grejer. Förbannade tjuv!