Wax on, wax off

Idag var Matilda på hörselundersökning. Det är tydligen en rutinkontroll för alla barn och sker efter födseln för "biobarn" och när tid gives för "a-barn" (på adoptivslang).

Det gick inte att göra undersökningen ordentligt på Matilda, för hon hade öronen fulla med vax. Fast vi vet att hon hör bra ändå. Hon hör och förstår ju allt vi säger, utom ordet NEJ. Och det måste ju bero på öronvaxet ...

Det jämnar ut sig

(I:) Oskar ritar ofta och gärna, till min förtjusning. Just nu kan hans teckningar föreställa lite av varje. Rymdraketer, gubbar med glasögon (= pappa!) och en massa pilar som tydligen kan visa vägen till försvunna leksaker. En salig blandning alltså.

Häromdagen ritade han "en maskin där allt blir till". Och dagen därpå ritade han en teckning av "en maskin som krossar allt". Han giver och han tager – det jämnar ut sig i längden, helt enkelt!

Två morgonpigga av fyra

(I:) Var någonstans på barn sitter sensorn som gör att de vaknar tidigare på helger än på vardagar? Den där sensorn gör att klockan 7 eller 8 en vardagsmorgon per automatik förvandlas till klockan 6 varje lördagsmorgon, oavsett hur sent de (eller vi!) gått och lagt sig kvällen innan.

Jag vill nu deaktivera sensorn, helst för all framtid, och har letat noggrant utan att hitta den på vare sig Matilda eller Oskar. (Detta trots att vi faktiskt fick en manual till varje barn!)

Igår var vi på 40-årsfest. Jag nattade Matilda innan festen och hon somnade i vanlig tid, vid åtta. Oskar somnande en timme senare än vanligt, mitt i morfars sagoläsning. Sedan slogs sensorn på någon gång under natten så båda barnen vaknade en timme tidigare än de brukar. Men just i morse kändes det som en tröst att det blivit sommartid så att klockan 6 förvandlats till 7.

Ingen dum idé

(I:) Jag har länge känt på mig att silvertejp kan vara lösningen på de flesta problem ...

Bäst att kolla

Oskar i morse:

– Pappa ... lever hästar?


(Troligtvis apropå att dinosaurier inte finns längre.)

Fyndlåda

(I:) Jag och Olle samlar våra leksaker i en stor plastback. Somliga leksaker tycker vi är lite roligare än andra. Roligast är den som kan skratta på riktigt och kasta slängkyssar.

Hon är vår!

(I:) Tingsrätten har fattat sitt slutliga beslut – vi har fått adoptera Matilda. Beskedet kom idag i ett oansenligt vitt kuvert. Egentligen borde det levereras av en kortege, ligga på purpurfärgad sammet i en låda av guld och ackompanjeras av symfoniorkester åtföljt av kanonsalut för att vara i paritet med innehållets betydelse för oss. Men nu har beslutet i alla fall fattats och vunnit laga kraft. Puh, vilken tid det tog ... och vad skönt att det är klart! Nu är hon vår på alla sätt och vis, Oskar har fått sin lillasyster och hon kan inte lämnas tillbaka (vilket han propsade på att hon borde häromdagen!).
Grattis till oss!!!

Visa tänderna

(I:) Nu håller Matilda på att få tänder igen. Alltså flera kindtänder. Det har hon hållit på med oavbrutet sedan vi fick henne, känns det som. När man ser de små vita piggarna som håller på att tränga igenom tandköttet inser man att det inte kan vara skönt. Aj aj aj. Undra på att hon gråter och petar sig i munnen – och blir sjuk.

I lördags var det dags igen, hon storgrät sig igenom natten och för säkerhets skull tog vi henne till doktorn eftersom hon varit ledsnare än någonsin förr. Vi gissade först att det kunde vara öroninflammation, men doktorn hittade inget fel på henne. Men sedan fick hon feber, helgens aktiviteter fick ställas in och när hon började peta sig i munnen och gråta när hon åt så kändes sambandet solklart. Att tandsprickning och feber inte skulle ha ett samband tror vi inte på. Matilda får feber varenda gång.

Ja, många tänder blir det. Vår klättrosaurus håller så sakteliga på att förvandlas till en tyrannosaurus!

Checklista vid läggdags

(I:) Dags att gå och lägga sig. Men först måste nedervåningen förberedas för morgondagens Matilda-anfall:
- Alla ryggkuddarna i soffan måste vikas ner så att hon inte kan ta sig upp för att strimla sönder tavlor, krukväxter och lampor.
- Spännbanden runt DVD-spelaren, TV-bänken och skänken måste vara på plats.
- Samtliga stolar måste ställas upp på borden (vi har bara en av åtta matbordsstolar kvar framme för att underlätta detta moment).
- En stol måste läggas ner på golvet och kilas fast tillsammans med en fotpall i hörnet vid tv:n, för att freda väggkontakterna och rädda baslådan till stereon.
- Stegpallen i köket måste ställas upp för att undvika att hon skjuter fram den till köksbänken och klättrar upp till alla roliga knivar, kaffebryggare etc.
- Alla dörrar och trappgrindar måste ovillkorligen vara stängda.

Och folk tror att vi överdriver när vi säger att hon klättrar ...! Medan vi snarast funderar på att börja med guidade turer eller starta kurser i kaoshantering.

Matilda, som vi är vana att se henne. Bredvid: en chockad moster.

Hittat i hallen

Oskar hittade en grej som han inte hade en aning om vad den skulle användas till och utbrast:
- Pappa! Den här är MIN! Den är MYCKET VIKTIG – och den är gjord av metall!

Entusiasmen svalnade snabbt när han fick klart för sig att den helt saknade magiska krafter ...

Köksrenovering, del 3

(I:) Jag har länge tänkt visa en bild på hur fint köket blev efter renoveringen. Så här kommer en stämningsfull bild, tagen tio sekunder efter att vi avslutat vår lördagsfrukost ...

Tågordningen i köket är numera: ställ dig upp – ställ upp stolen – släpp lös Matilda. Ta hand om disken får vi göra när hon sover eller är fastsurrad med kätting vid ett jättestort betongfundament eller nåt.

Räddarna i nöden

(I:) En familj av vår kaliber måste ha bra förråd av:

1. Hushållspapper
2. Kaffe
3. Febernedsättare/smärtstillare

Förbrukningen av kaffe och hushållspapper gick upp med flera tusen procent när vi fick Oskar. Att torka gegg och försöka hålla sig vaken är småbarnsförälderns basuppgifter.

Febernedsättande och smärtstillande preparat är det som har hjälpt oss genom vintern med Matilda. Det känns som att jag springer i skytteltrafik till Apoteket för att fylla på förråden av tabletter och nässpray. På bilden syns vårt sortiment av Alvedon, Ipren och Nezeril för alla preferenser och viktklasser.

En bra örontermometer är förresten också ett måste. Den var dyr men värd sin vikt i guld. Bara tanken på att säga åt en liten klättertjej att ligga stilla med en termometer i rumpan ... nej, det var inte bättre förr!

Jag är inte någon vän av att ge små barn medicin om det inte verkligen är nödvändigt, men i veckan var det inget tvivel om att det behövdes. I tisdags slog Matilda värmerekord med 41,2° på eftermiddagen. Läskigt högt. Men efter en Alvedon och lite kall hallonkräm sprallade hon loss som aldrig förr, enligt Olle, och när jag sedan tog tempen på henne igen på kvällen hade hon 36,9° av sig själv. Konstigt hur fort det kan vända på småbarn.

Nu har vi drabbats av ögoninflammation, som omväxling. Visserligen "bara" en viral variant och inte en bakteriell, vilket lär vara värre och medföra isolering och medicinering, men ändå. Ögoniflammation har vi ingen Alvedonsort som hjäper mot.

Bagarmästare

Det är förstås viktigt att ha rätt utrustning när man
bakar kladdkaka ...

Husdjur

Klättrosaurus
Klaettra regina

Klättrosaurusen är ett socialt djur som vill leva nära människor. Den väger cirka 11 kg och är 80-85 cm lång, har stora starka gripklor och är mycket bra på att klättra.

Miljö
Om en klättrosaurus släpps in i ett hus demolerar den systematiskt och effektivt allt inom räckhåll i samtliga tillgängliga rum. Det är sedan lätt för en besökare att avgöra om det bor en klättrosaurus i huset, eftersom golvet täcks av en blandning av skor, soffkuddar och leksaker. Typiskt är också att där även saknas dekorativa inredningsdetaljer, typ värmeljusstakar.

Nödvändiga skyddsåtgärder
Klättrosaurusen klättrar på precis allt. Den tar sig upp på matbord och fönsterbrädor utan någon som helst insikt i vad tyngdlagen kan ställa till med, varför obevakade stolar måste ställas undan. Där det finns en klättrosaurus måste det finnas trappgrindar. Får den syn på en obevakad trappa häver den annars upp ett hest lyckoskrik och rusar mot trappan. Den är snabb och hinner oftast klättra flera trappsteg innan man hinner ifatt den. Nödvändig skyddsutrustning är även luckspärrar. Utan sådana skulle samtliga köksattiraljer ligga utspridda bland skor och kuddar.

Klättrosaurusens teleskoparmar ger den oanad räckvidd och den kan riva ner saker från alla typer av bord och hyllor. Den tycker sladdar och väggkontakter är spännande. Med en klättrosaurus i huset är det viktigt att alltid stänga badrumsdörren för att undvika att den noggrant undersöker och/eller försöker äta upp toalettstol, toalettborste, toapapper eller innehållet i papperskorgen.

Läte
En tyst klättrosaurus har fått tag på något förbjudet och man bör därför vara uppmärksam på dess läten. Den blir ilsken när den blir hejdad och när den misslyckas i sitt uppsåt skriker den högljutt.

Föda
Den äter det mesta – gärna småsten och träflisor.

Dygnsrytm
Klättrosaurusen är delvis nattlevande. Den vaknar gärna på udda tider mitt i natten, ställer sig upp och vill leka. Sover du bredvid en klättrosaurus kan du räkna med att den störtdyker över dig när som helst under natten. Den väger då dubbelt så mycket som på dagen. Den klättrar sedan över dig tills du är både arg och klarvaken.


Nedan: Ett välbevakat klättrosaurusexemplar in action.
(Tidsspann: 29 sekunder.)

Seriefigurer

(I:) Oskars favoritfigurer just nu: Sportacus, Dubbeduu och Piketchup!

Noll grooming

(I:) Det var en morgon i början av veckan och jag stod i hissen, på väg upp till min arbetsplats på 13:e våningen. Bredvid mig stod en av advokaterna som har sitt kontor högst upp i huset. Vi har delat hiss ett flertal gånger. Han ser perfekt ut. Jag vet inte om karln ser bra ut eller inte, vad jag menar är att hans yttre är perfekt. Inte en skråma, inte en fläck. Tyget i alla hans kläder verkar dyrbart och av högsta kvalitet. Skorna blänker, glasögonen är alltid nyputsade och naglarna välmanikyrerade. På denne man finns det inte ett endaste dammkorn/flygande hårstrå/lös tråd/orakat skäggstrå. Att han skulle ha synligt mjäll, näshår eller finnar är lika svårt att föreställa sig som att han skulle fisa offentligt. Och jag lovar att herr advokaten har långt fler hudvårdsprodukter än jag.

Bredvid honom stod alltså jag. Med min trasiga jacka, byxor som inte sitter bra längre, nopprig kofta och fransig väska. Med en fläck på halsduken, hål i handskarna och håret på ända. Med spruckna nagelband och flagande nagellack på naglar som skivar sig. Och utan någon som helst aning om i vilket skick mina skor befann sig.

Jag kände mig som om jag lika gärna kunde varit täckt av stelnad barngröt.

- Hej då, sade jag när jag gick ur hissen. Men jag hade lust att skrika: - Skaffa dig ett liv!