(I:) Matilda har just uppfunnit ett vansinnesskrik som ingen av oss har hört tidigare eller vill höra en endaste gång till. Det är ett knarrande tröttgnällskrik i hemsk falsett som trotsar alla försök till beskrivning. Det borrar hål i trumhinnan och hjärnan blir till schweizerost.
Oskar hade också ett vansinnesskrik när han var mindre. Det var starkt och galet gällt, man fick panik av att höra det. Han uppfann det såklart när vi för en gångs skull åt middag ute, på Enskede Värdshus. Sju minuter senare hade alla andra gäster lämnat restaurangen.
En annan gång testade han resonansen i bilen, vilket nästan fick oss att köra av vägen. Jag blev till slut så desperat att jag gastade "Skriker du en gång till så SLÅR jag dig!".
Utan tvekan ett av mina mer minnesvärda ögonblick som mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fy farao. Ruben körde istället med en slags morrning eller harkling som han nog själv tyckte var lite mysig. Den fick dock så småningom Nikolay att ringa till mig på jobbet flera gånger om dagen för att meddela att han var nära ett sammanbrott.
Skicka en kommentar