söndag 11 januari 2009

Rapport nr 1

(I:) Det krävs tre uppföljningsrapporter vid adoptioner från Sydkorea. Den första ska skickas två månader efter hemkomsten, den andra efter sex månader och den sista efter ett år. De här rapporterna är viktiga och man får absolut inte slarva med eller strunta i dem. Eftersom internationella adoptioner är starkt ifrågasatta i Korea (många anser, med rätta, att landet borde ha kapacitet ta hand om sina egna medborgare) så måste de som arbetar med internationella adoptioner kunna bevisa i varje enskilt fall att adoptionen varit det bästa valet för barnet. Skulle vi missköta oss kan vi dessutom försämra chanserna för blivande adoptivföräldrar.

Nu har vi skickat den första rapporten för Matildas del. Vi är lite mer rutinerade på att skriva sådana nu och det kändes riktigt enkelt att sammanfatta hur den första tiden har varit. En A4-sida skrev vi raskt ihop på engelska och bifogade plastfickor med fotografier och bildtexter. Det var ett enkelt jobb att välja bilder den här gången eftersom vi ju firat både 1-årsdag, jul och nyår. Vi valde tolv stycken med så brett innehåll som möjligt: hemma/på landet, festklädd/i pyamas, Matilda ensam/med familj/släkt/vänner, inne/ute.

Texten handlade mest om hur hemresan gick, hur första tiden har varit och hur Matilda har utvecklats. Men vi fick inte med något om att hon:
- bär in Olles vinterkängor i vardagsrummet varje dag
- har ett hest skratt som Marge Simpsons systrar
- vill äta upp veden i vedkorgen
- älskar att gå runt med byxor/strumpor/andras mössor liggande på huvudet
- har ett ständigt blåmärke på höger kind eftersom den tjänstgör som krockkudde när hon tappar greppet om t.ex. dörrposter
- börjar skratta om man säger "boing!"
- kravlar ner från vår säng mitt i natten med tummen i mun och står på golvet och skriker
- börjar skratta när det blåser kallt på henne utomhus
- smackar med munnen om man pratar om mat
- klättar upp men inte ner
- tar av sig strumporna hela tiden för att 1) det går och 2) Oskar går utan strumpor
- brummar som en bil och bräker som en getabock med halsfluss
... och allt annat som gör henne till just våran speciella lilla godisbit.

Inga kommentarer: