(Ingrid:) När Oskar var fem månader gammal och nyfådd så kände han inte igen Olle när han kom hem efter första arbetsdagen. Matilda är ju dubbelt så gammal, så jag trodde nog att jag skulle bli igenkänd men var i stället beredd på att bli hårt straffad för att jag har varit borta hela dagen. Men icke! Jag har fått idel solskensleenden från henne ända sedan jag kom innanför dörren.
Nu är jag bra trött efter att ha varit igång sedan 05:45 – jag har ont i halsen och vill gå och sova. Men det vill inte Matilda. Hon har nu slingrat sig ur våra halvnelsons och slagit dövörat till under alla våra tappra vaggviseförsök. Tur att hon varit så himla rolig när hon sprallat runt och babblat i tre extra timmar.
Ja, så fort vi skrävlat om hur enkel hon är med nattningen så ändrade hon vanor. Och vi som hade fnyst åt att det stod att hon somnar klockan 22–23 i den koreanska "bruksanvisningen" (vi fick en A4-sida vid överlämningen där hennes vanor är nedtecknade) eftersom hon snällt fallit i nattdvala redan vid 19-tiden. Förut alltså. Nu väntar finjustering av nattningsproceduren. Inte för att få piggare bebis, men piggare föräldrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar