Pappersvändande

(Ingrid:) Vi har en checklista att bocka av för att Matilda ska (för)bli vår. Eftersom själva adoptionen blir giltig genom beslut i svenska tingsrätten så räknas hon nu egentligen bara som fosterhemsplacerad hos oss. Därför var en socialsekreterare hemma hos oss i förra veckan och kollade att vi skötte oss. Hon var väldigt entusiastisk och pratade på om "hur söta [adoptiv]barnen är när de är så nya". Eh?? Jag har ju lite svårt att tycka att Matilda skulle vara ett uns mindre söt om en månad eller så, men det är väl bra om socialnämnden har koll på oss från start – det är faktiskt formellt de som har ansvaret för att Matilda har det bra. Vi är så vana vid att bli synade i sömmarna och i stort sett få garderoberna genomsökta så det bekommer oss inte att bli inspekterade ytterligare en gång.

Vi har också varit på Skatteverket och visat upp Matilda, fyllt i en immigrationsblankett, låtit dem se hennes pass och en massa koreanska adoptionshandlingar. Vi var noga med att se till att de inte fick kopiera några papper av personlig karaktär (dvs uppgifter om biologiskt ursprung och bakgrund) för annars blir detta automatiskt offentlig handling. Det är bara Matilda själv som ska avgöra vem som får veta personliga detaljer om hennes start i livet. Adoptivföräldrar har haft en massa trassel med skattekontoren tidigare så vi var beredda på den sekretessfrågan.

Vi har också klarat av en läkarundersökning. Det är obligatoriskt för adoptivbarn så snart som möjligt efter hemkomsten eftersom det är vanligt att de bär på multiresistenta bakterier, parasiter eller liknande (fast inte från Sydkorea!). Undersökningen gick snabbt, läkaren tyckte att den översatta medicinska rapporten som vi fått var mycket utförlig och såg att hon hade fått alla vaccinationer som behövs. Hon var dessutom redan testad för HIV, hepatit med mera och har till råga på allt både blivit såväl magnetröntgad som lungröntgad! Tala om att skjuta över målet ... men det är skönt att hon är frisk och nu fick slippa de sprutor och blodprov som annars är ett måste för ett nyanlänt barn.

Nu lämnar vi in ansökan till Tingsrätten och väntar på att de ska fatta beslut och att beslutet sedan ska "vinna laga kraft". Därefter ska rasket översättas, stämplas hos Notarius Publicus och skickas till SWS i Korea.

Pappersexercisen är över ett år efter hemkomsten. Då skickas den sista obligatoriska rapporten till Korea, med bilder och berättelse om hur Matildas utveckling artar sig. Först då har vi fullgjort våra plikter som adoptanter.