(I:) För några veckor sedan skickade vi två brev till Korea. Jag lade ner många timmar på kvällarna för att få ihop dem. Det känns som ett stort steg bakåt i tiden att brevväxla med snigelpost. Så märkligt gammalmodigt att skriva ett välformulerat brev på riktigt brevpapper, bifoga foton, skriva världens längsta adress (7 rader!) och sätta massor av frimärken på kuvertet för att sedan skicka iväg det till andra sidan jordklotet och veta att det i bästa fall dröjer flera månader innan vi får bekräftelse på att det nått mottagaren. I stället för att skicka ett mail med bilderna bifogade och få svar tio minuter senare ...
Men nu är det ju så att vi inte förstår varandras språk och inte ens använder samma alfabet, så vi måste ha hjälp med översättningen. Vilken tur att Post Adoption Services finns, de hjälper oss med översättning och vidarebefordring. Det är en fantastisk service av adoptionsorganisationen SWS och alldeles gratis. I det senaste följebrevet från SWS stod det att vi gärna får skicka brev till fosterfamiljen eller biologiska familjen ... Biologiska familjen?! Skriver de så till alla eller har någon från Matildas biologiska familj visat intresse? Vi har inte en aning. Tänk om det går att få kontakt?! Det är en känslig fråga och nästan för mycket att hoppas på. Men jag tror på att försöka. Så det blev ett brev med bilder till den biologiska familjen också.
Jordklotet känns plötsligt stort. Korea är så avlägset och livet där är på många sätt modernt men ändå inte. Hur är det med fosterföräldrarna? De är precis lika gamla som vi. Har de dator? Kan de knappa in "våra" internetadresser också? När vi var i Seoul på turistinformationen fanns det både hangul och latinska bokstäver på tangentborden och det gick att ställa om mellan de båda alfabeten, men är det så på alla datorer? Vi vet inte.
I brevet till fosterfamiljen skrev vi lite grann om Matildas utveckling och lovade återigen att fortsätta skicka bilder. Men det känns så futtigt med ett par tre brev per år till dem som så uttalat vill följa Matilda när hon växer upp. Alltså tipsade vi om bloggen. Om de kan gå in och kika här så får de åtminstone se en och annan nytagen bild, även om de inte förstår ett ord av det vi skriver. Jag hoppas att de kan se det här, så bilderna ovan är tillägnade Matildas härliga fosterfamilj.
1 kommentar:
Nog för att Matilda säkert är saknad i Sydkorea, men de kan knappast få tydligare bevis på att hon har det väldigt väldigt bra!
Vilka superduperfina och coola barn ni har! Och vilka fina föräldrar! Ni förtjänar definitivt en hel lång rad av sovnätter, friska dagar, barnfria stunder och en massa annat.
Många hälsningar från fam. Angelov i Buggestan
Skicka en kommentar