
I lördags var det dags igen, hon storgrät sig igenom natten och för säkerhets skull tog vi henne till doktorn eftersom hon varit ledsnare än någonsin förr. Vi gissade först att det kunde vara öroninflammation, men doktorn hittade inget fel på henne. Men sedan fick hon feber, helgens aktiviteter fick ställas in och när hon började peta sig i munnen och gråta när hon åt så kändes sambandet solklart. Att tandsprickning och feber inte skulle ha ett samband tror vi inte på. Matilda får feber varenda gång.
Ja, många tänder blir det. Vår klättrosaurus håller så sakteliga på att förvandlas till en tyrannosaurus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar