Antingen "Vi tycker om dig mest i hela världen mamma!" ...
... eller "Stick och brinn, morsan!"Jag är smått chockad över hur arg jag tydligen kan bli. Oskar var galet jobbig när det var dags för nattning. Matilda vägrade somna, jag var ensam med båda och Oskar förstörde för oss alla. När han konsekvent vägrade göra som jag bad honom, gjorde precis tvärtemot och dessutom hånskrattade mig rakt upp i ansiktet, då blev jag så förbannad att jag till min förvåning ville slå honom. Jag gjorde det såklart inte, men jag ville verkligen klappa till honom.
Det är märkligt att barn kan vara både så gulliga och så gräsliga. Och det är alldeles sant att barn lockar fram det allra bästa och det allra sämsta ur en. Skrämmande.
3 kommentarer:
Jag vet hur det är. Det har bara hänt mig någon enstaka gång (och jag har heller inte agerat på det) men det är riktigt skrämmande att känna att man kan bli SÅ arg.
Usch, detta ständigt dåliga mammasamvete.
Pappor kan faktiskt också!
En del pappor kan bli så arga att det nästan brinner i skallen på dom, då allting blir extremt jättehögljutt och argt. Efter det somnar i vissa fall barnen av ren förskräckelse och pappa kan få pilla på sin borrmaskin och betongblandare ifred.
Det var ett bra tag sedan jag blev så förbannad, men det där hånflinet är en klassiker som nästan förtjänar en smäll..
Skönt att höra att det går proppar i skallen på fler föräldrar än jag ibland. Skönt också att veta att det går över så fort och att man är en tillräckligt bra förälder resten av tiden... Idag har jag inte varit arg en endaste gång och mina barn är de bästa i världen!
Skicka en kommentar