tisdag 15 november 2011

Dagisbyte

Idag började Matilda på en ny förskola. Vi bestämde oss helt nyligen för att byta till ett dagis med friluftsprofil. Inte "Ur och Skur" som verkar vara ute oavsett vad, utan mer med ambitionen att vara ute så mycket det går. De äter ute, sover middag ute, tar med sig pysselmaterial ut i skogen och håller till rätt mycket vid ett vindskydd som de har byggt i skogen någon kilometer från förskolan. Barnen lär sig röra sig i terräng och gå långt. Det kommer att passa Matilda perfekt med mer aktiva dagar.

Inför detta har det varit jämnt skägg med att hinna få ihop rätt kläder åt henne. Är man ute hela dagen krävs det underställ, fleece-ställ, yllesockor, goretex-vantar och -skor, en premiumoverall samt reservkläder av allt ovanstående. Det tog en halv dag att märka alla kläder och skor och det var inte helt gratis att uppdatera garderoben. Men farmor, som verkar ha ett sjätte sinne, slängde in ett förskott från födelsedags- och julklappsbudgeten så det blev bra balans på allt till slut. Tack farmor!

När vi berättade för Matilda att hon skulle få börja på en förskola som gör fler utflykter så blev hon eld och lågor. Sedan dess har hon frågat titt som tätt när hon får börja. I morse var inget undantag, hon vaknade med ett glädjestrålande "Är det TISDAG?!!", supertaggad för att äntligen få gå till nya dagiset. Men sedan spårade morgonen ur. En sprallig Matilda hoppade upp på Olle just som han vände sig om och stor armbåge mötte liten mun i mörkret. Blod överallt! Det visade sig att hon bitit sig och fått ett 1 cm långt jack i tungan.

En stund senare när ungarna höll på att klä på sig så träffade Oskar mitt i prick verbalt med orden "Matilda, det var fullt på ditt nya dagis så du måste gå kvar en dag till på gamla dagiset". Då kom det lika mycket tårar som det tidigare kommit blod ... Hon hade verkligen sett fram emot den här dagen men oj vad dåligt det började.

Följden av jacket i tungan blev att Matilda inte kunde äta frukost. Det gjorde för ont att äta så hon lyckades inte pilla i sig någonting. Samma sak vid fruktstunden på dagis – det sved i munnen och hon avstod. Vid lunchen fick hon bara i sig en banan. Hon lyckades ändå ta sig igenom dagen med allt nytt, gå tre kilometer med ryggsäck och vara ute i skogen hela dagen utan att få i sig mer än så. Men undra på att hon somnade så fort hon satte sig i bilen sedan...

Under dagen satt jag på jobbet och var nyfiken på hur det gått. Kommer hon att få några kompisar...? Så fick jag ett mms med den här bilden, hand i hand med en jämnstor flicka. Med nya Bolibompa-ryggsäcken på ryggen, på väg på utflykt. Då kändes det i hela magen att det här kommer bli bra.

En kompis.

Inga kommentarer: