Normalisering

Sommaren gick rasande fort. Vi var på landet i skärgården, hälsade på vänner på Gotland, kamperade med släkten på Österlen och var hemma en hel del och fixade med huset. Nu när hösten börjar så börjar också tillvaron kännas lite mer normal. För första gången på sju-åtta år så har vi inget stort projekt på gång. Inget hus som ska köpas, säljas eller byggas ut, inga hemutredningar, inga inbrott att göra försäkringsärende av, ingen som har bytt jobb, ingen extrem papperexercis ... Det är väldigt skönt. Visst har vi mycket att göra ändå, men det är hanterbart. Huset är färdigbyggt, sånär som på några småsaker. Oskar har börjat skolan och stormtrivs. Matilda har avancerat från småbarnsavdelningen på dagis och känner sig som en Stor Tjej. Båda barnen har egna aktiviteter och har blivit märkligt stora under sommaren (vilket inte minst märks i garderoberna). De är lite mer självgående och nu finns chans att ta igen lite grann av sådant som tiden inte räckt till. Att lägga upp saker här, till exempel. Vi backar till midsommarafton, så får vi se när vi kommit ikapp oss själva.