Klättrosaurusvardag

Barnsäkrandet har som bekant haft hög prioritet hos oss. Vårt hus är utrustat med oräkneliga luckspärrar, trappgrindar, lås, haspar och viktiga höghöjdshyllor där alla barnförbjudna saker hamnar. Ändå känns det som att vi ofta ligger steget efter. Klättrosaurusen är överallt och ingenstans.

Hmm, den här tidningen är ju inte min så den måste jag kolla i.

Jamen mamma, jag ska ju bara riva ut några sidor!?

Äh, då tar jag fram en film istället.

Jag tar två. De här blir bra! Nu ska jag plocka ut DVD-skivorna och se om de smakar gott. (Oskar suckar.)

De senast tillkomna föbjudna zonerna för vår klättrosaurus är badrummet och arbetsrummet. Under sommaren har den nämligen blivit så lång att den nu kan öppna samtliga dörrar. Att låta den roa sig på egen hand i bad- eller arbetsrummet vore som att släppa lös en tornado på en campingplats. I arbetsrummet är det en ren hälsorisk, med tanke på de saxar/skalpeller/brytbladsknivar och sprayburkar/lim/färgtuber/tuschpennor som ingår i mitt hobbymaterial. I badrummet blir det både för dyrt och tröttsamt att städa efteråt. Innan vi förstod att vår klättrosaurus inte lägre kunde anförtros att leka själv korta stunder på övervåningen så hann den inventera min låda med smink och smycken och bland annat strö ut merparten av mitt inte-helt-gratis mineralpuder på golvet ... (Anses det som nytänk att ha hudfärgen "medium beige" i golvspringorna?) Nya rutiner är därför att låsa arbetsrummet medelst ny hasp och att ibland låsa badrumsdörren utifrån.

Under sommaren har vi fått vara påhittiga vid måltiderna - särskilt på restauranger - pga klättrandet. Klättrosaurusen måste alltid förtöjas ordentligt i stolen för att hindra rymning. Det har lett till en hel del kreativa knopar med badrocksskärp, regnjackor, huvtröjor och annat. (Jag säger det igen: vad enkelt det hade varit med en rulle silvertejp!)

En lös klättrosaurus är en busig klättrosaurus.

I övrigt har det skett en hel del framsteg på säkerhetsfronten. Trappgrindarna har blivit överflödiga (jubel!), så dem har vi har bara nere som farthinder emellanåt. Vi har slutat ställa alla stolar på borden. Först som ett experiment som bottnade att vi inte orkade leva i en djungel av stolsben, sedan permanent för att det visade sig att det var onödigt. Klättrosaurusen är nämligen ointresserad av att ha fågelperspektiv på tillvaron om den inte siktar något intressant föremål på bord/bänk/hylla - då svingar den sig genast upp för att undersöka.

Fast det finns ju alltid nya ställen att klättra på i obevakade ögonblick. Eller vad sägs om att släpa fram en stol till köksbänken och klättra upp i diskhon?

- Jamen, det är väl en badbalja? Och så kan jag passa på att tömma diskmedelsflaskan!