Klätter

Det är övervägande lugnt på klättrosaurus-fronten. Matilda älskar fortfarande att klättra men det handlar nu mest om att klättra upp bakifrån på TripTrap-stolen, på pappas rygg och i Oskars säng så fort det ges tillfälle. Det är sällsynt med hjälp-nu-svingar-hon-sig-i-gardinerna-igen-varningar numera.

Vi har låtit båda barnen börja i Hammarbygymnasterna för att få utlopp för rörelsebehovet. Det visade sig dock att Matilda är för liten, så vi trycker på pausknappen till nästa år. Det är t.ex. inte lätt att förstå att det räcker att bara gymnastikledaren hjälper barnen... Ja, jo, det kan tänkas att några av barnen blev en smula förvånade när en liten tjej kom och började slita i deras armar just när de stod på händer.

Det är nog lugnare med klätterövningar hemma eller på allsköns lekland i stället.

Sommarklättring hemma

 Utlandsklättring

 Skuttövningar på landet

Lekland

Fin flicka

Finklädd, med flätor och allt.
– Sitt fint här i stolen nu, Matilda.

Operation

Vid en rutinmässig hörselkontroll på Huddinge sjukhus uppdagades det att Matilda hade nedsatt hörsel. Först var det oklart om det berodde på förkylning, vaxpropp eller annat, men efter ett par återbesök stod det klart att hon hade vätska innanför trumhinnan i båda öronen. För henne har alltså alla ljud låtit som om hon haft huvudet under vattnet...

Lösningen var att operera in plaströr i båda öronen. De dränerar mellanörat och trillar ut av sig själv när örat växer. En rutinoperation som tar en kvart för läkaren, men kanske känns som en lite större affär för den förälder som måste släpa iväg sitt barn till sjukhuset. Bland fördelarna med en sådan operation nämns, förutom bättre hörsel och färre öroninflammationer, att vissa barn börjar prata efteråt samt att vissa vilda barn blir lugna.

Matilda har ju länge haft stämpeln på sig att vara sen i talet och vild i sättet, så det var med spänning vi observerade henne efter operationen. Effekten blev märkbar direkt. Redan nästa dag pratade hon betydligt mer. Och redan en kvart efter att narkosen släppt stod hon upp och ville hoppa i sängen.

Ett par veckor senare kan vi nu konstatera att Matilda pratar på för fullt. Och hoppar/klättrar mer än någonsin!

Riggad för operation i tjusigt armband och klänning.

Det känns lite speciellt att se sitt barn nedsövt.

Inne det här lilla lilla örat finns ett litet litet rör.

Nyvaken och törstig.

Full fart i lekrummet.

Starka nävar

Det här är ett gammalt klipp som är så typiskt Matilda: nyfiken och stark i nävarna. Gissa om hon tycker att en simpel grind är något hinder när hon är på det humöret?

Klättrosaurusvardag

Barnsäkrandet har som bekant haft hög prioritet hos oss. Vårt hus är utrustat med oräkneliga luckspärrar, trappgrindar, lås, haspar och viktiga höghöjdshyllor där alla barnförbjudna saker hamnar. Ändå känns det som att vi ofta ligger steget efter. Klättrosaurusen är överallt och ingenstans.

Hmm, den här tidningen är ju inte min så den måste jag kolla i.

Jamen mamma, jag ska ju bara riva ut några sidor!?

Äh, då tar jag fram en film istället.

Jag tar två. De här blir bra! Nu ska jag plocka ut DVD-skivorna och se om de smakar gott. (Oskar suckar.)

De senast tillkomna föbjudna zonerna för vår klättrosaurus är badrummet och arbetsrummet. Under sommaren har den nämligen blivit så lång att den nu kan öppna samtliga dörrar. Att låta den roa sig på egen hand i bad- eller arbetsrummet vore som att släppa lös en tornado på en campingplats. I arbetsrummet är det en ren hälsorisk, med tanke på de saxar/skalpeller/brytbladsknivar och sprayburkar/lim/färgtuber/tuschpennor som ingår i mitt hobbymaterial. I badrummet blir det både för dyrt och tröttsamt att städa efteråt. Innan vi förstod att vår klättrosaurus inte lägre kunde anförtros att leka själv korta stunder på övervåningen så hann den inventera min låda med smink och smycken och bland annat strö ut merparten av mitt inte-helt-gratis mineralpuder på golvet ... (Anses det som nytänk att ha hudfärgen "medium beige" i golvspringorna?) Nya rutiner är därför att låsa arbetsrummet medelst ny hasp och att ibland låsa badrumsdörren utifrån.

Under sommaren har vi fått vara påhittiga vid måltiderna - särskilt på restauranger - pga klättrandet. Klättrosaurusen måste alltid förtöjas ordentligt i stolen för att hindra rymning. Det har lett till en hel del kreativa knopar med badrocksskärp, regnjackor, huvtröjor och annat. (Jag säger det igen: vad enkelt det hade varit med en rulle silvertejp!)

En lös klättrosaurus är en busig klättrosaurus.

I övrigt har det skett en hel del framsteg på säkerhetsfronten. Trappgrindarna har blivit överflödiga (jubel!), så dem har vi har bara nere som farthinder emellanåt. Vi har slutat ställa alla stolar på borden. Först som ett experiment som bottnade att vi inte orkade leva i en djungel av stolsben, sedan permanent för att det visade sig att det var onödigt. Klättrosaurusen är nämligen ointresserad av att ha fågelperspektiv på tillvaron om den inte siktar något intressant föremål på bord/bänk/hylla - då svingar den sig genast upp för att undersöka.

Fast det finns ju alltid nya ställen att klättra på i obevakade ögonblick. Eller vad sägs om att släpa fram en stol till köksbänken och klättra upp i diskhon?

- Jamen, det är väl en badbalja? Och så kan jag passa på att tömma diskmedelsflaskan!

Pilligt med pyjamas

Ett litet tips till andra som har en klättrosaurus hemma är att sätta på dess pyjamas bak-och-fram. Ifall man nu vill att den ska ha pyjamas på sig över huvud taget, alltså. För om knäppningen sitter där fram så klär den garanterat av sig precis allt så fort man vänder ryggen till.

Klättrosaurussemester

(I:) När klättrosaurusen är bortrest är det nödvändigt att dagligen hitta en plats att rasta den ordentligt på. Det är bara att glömma att flänga runt på sevärdheter som kungagravar, slott eller museum på semestern. Det enda som verkligen betyder något är en lekplats ... och möjligen en och annan glasskiosk. Professionell sightseeing bör därför uteslutas helt, åtminstone till dess att klättrosaurusen slutat vara valp.

Klättrosaurusen blir ivrig om den så mycket som anar en lekplats inom räckhåll. Den ger då upp ett glädjetjut i falsett, visar alla tänderna i ett stort leende och sedan bär det iväg så fort benen bär. Gungor och rutschkanor är det bästa. Höga klätterställningar/rutschkanor är inga problem, klättrosaurusen kan enkelt svinga sig upp på det mesta. En stor fördel med klätterställnigarna hos exempelvis McDonald's är att de saknar öppna sidor där en liten klättrosaurus annars skulle kunna trilla ner. Inte för det någonsin skulle hända, för den är nogrann i sitt klättrande, men det skapar ändå ett visst behövligt lugn hos matte och husse som då slipper stå hjälplösa kvar på marken med hjärtat i halsgropen under de vildaste klätterövningarna.

Klätterövningar i Kivik.

Bra trilla-ner-skydd hos McDonald's.

Huvudet upp eller ner – man får vara beredd på det mesta när man leker med sin bror.

Klättrosaurusen i köket

 

(I:) Vi har barnsäkrat allt som går att barnsäkra hemma. Det har jag antagligen ältat en massa om tidigare, men vi har hursomhelst spärrat samtliga lådor och luckor i köket (nej, inte överskåpen!) och vi har tre trappgrindar, hasp för källardörren och alla stolarna står som bekant på borden för jämnan. Vi har spännband runt dvd-spelaren, runt tv-bänken (för att korgarna under inte ska dras ut precis hela tiden) och runt en liten skänk. Det finns liksom inga så många fler åtgärder att ta till förutom att helt tömma huset på saker tills Matilda vuxit upp. Fast vi har levt i tron att det inte ska behövas, för så länge man inte glömmer något av ovanstående så har vi haft en ganska avslappnad tillvaro hemma.

Nu är frågan vad vi gör ...

Igår morse ringde Olle och berättade om Matildas senaste bedrift. Han hade hittat henne sittande på köksbänken! Senare såg han hur hon gjorde steg för steg:

Matildametoden
1. Dra ut alla lådor i köket de millimeter som går innan lådspärrarna tar emot.
2. Stäng låda 2 och 4.
3. Använd låda 5, 3 och 1 som stege.
4. Klättra upp på köksbänken.
5. Väl uppe har man fri tillgång till knivar, kaffebryggare, diskho och spis. Fest!

Det blev mörkt

Hon är inte dum, precis. Nu har Matilda kommit på att hon får en rolig reaktion om hon släpar fram en barnstol till toalettdörren, ställer sig på den och släcker lampan i badrummet när mamma duschar. Eftersom stolen står i vägen så kan mamma heller inte komma ut och återställa ordningen.

Dåligt bordsskick

(I:) Häromdagen bar jag in ett par matkassar i köket. Efter en halv minut gick jag, misstänksam, in i vardagsrummet och vad hittade jag då? Vår klättrosaurus hade fått fritt spelrum, hittat en obevakad stol och svingat sig upp på bordet. Där hade den hittat en skön plats ovanpå Olles laptop varifrån den obehindrat kunde knyckla ihop en tom ölburk och börja testa tuschpennor. På 30 sekunder ...

Ertappad!

När klättrosaurusen är på bortaplan är fjärrkontroller ett hett byte. Och miniräknare (eller är de telefoner?). Bord är naturligtvis till för att bestigas, varför en skötare bör alltid finnas inom räckhåll.

Ja hallå?

Svisch – uppe – fångad!