Svampspecial

Oskar: Men varför har de bilder på bajskorvar på väggen?

Klättrosaurussemester

(I:) När klättrosaurusen är bortrest är det nödvändigt att dagligen hitta en plats att rasta den ordentligt på. Det är bara att glömma att flänga runt på sevärdheter som kungagravar, slott eller museum på semestern. Det enda som verkligen betyder något är en lekplats ... och möjligen en och annan glasskiosk. Professionell sightseeing bör därför uteslutas helt, åtminstone till dess att klättrosaurusen slutat vara valp.

Klättrosaurusen blir ivrig om den så mycket som anar en lekplats inom räckhåll. Den ger då upp ett glädjetjut i falsett, visar alla tänderna i ett stort leende och sedan bär det iväg så fort benen bär. Gungor och rutschkanor är det bästa. Höga klätterställningar/rutschkanor är inga problem, klättrosaurusen kan enkelt svinga sig upp på det mesta. En stor fördel med klätterställnigarna hos exempelvis McDonald's är att de saknar öppna sidor där en liten klättrosaurus annars skulle kunna trilla ner. Inte för det någonsin skulle hända, för den är nogrann i sitt klättrande, men det skapar ändå ett visst behövligt lugn hos matte och husse som då slipper stå hjälplösa kvar på marken med hjärtat i halsgropen under de vildaste klätterövningarna.

Klätterövningar i Kivik.

Bra trilla-ner-skydd hos McDonald's.

Huvudet upp eller ner – man får vara beredd på det mesta när man leker med sin bror.

Rollekar

Oskar till kompis:
- Nu ska vi leka frisör och människa.
Visst var det en rolig lek?

Sommarbarn

Livet på landet: åka skrinda till badstränder, bada, bygga sandslott, åka gummibåt, hoppa studsmatta, gunga, bada i uppblåsbar pool, springa genom vattenspridare, fika, grilla, äta glass ... Men också intensiv jakt på Matilda så hon inte river stället (eller äter upp det!).

Parallellt så vill Oskar leka med någon hela tiden. Jag förundras över att "leket" inte ackumuleras i kroppen på barn så att de har en buffert att ta av i lugnare stunder. I stället kommer det ett "mamma/pappa, kan vi leeeka?" inom 30 sekunder från att föregående lek mattats av.

Semester på landet innebär knappast någon total avkoppling för oss föräldrar, med andra ord. Men det var det ingen av oss som hade förväntat sig heller. Vi har en jättebra – intensiv – semester. Med glada barn.

Brev

Dockan.

(I:) Som syntes i förra inlägget så har vi fått ett nytt brev från Matildas fostermamma. Hon skrev jättetrevligt och berättade bland annat att hon följer denna blogg - varje dag! Det känns jätteroligt att hon/de fortsätter att följa oss och inte är begränsade till ett brev i halvåret eller så. Men det är förstås bara bilderna som går fram (vi vet inte ens hur mycket - om någon - engelska de förstår).

För att ändå kunna bekräfta att vi fått brevet så tog vi en bild på det direkt, satte på flickebarnet en finklänning och filmade en snutt.

Det känns väldigt roligt att veta att de tittar. Bloggen har fått ytterligare en funktion (förutom pysventil, dagbok, informationskanal, kontaktväg och hobby). Samtidigt undrar jag hur de uppfattat alla de inlägg som visar kaotiska bilder av stolar på bord, demonterade soffor och tokigt klädda barn ... Det framgick tydligt av brevet att de mest uppskattade bilderna är de där Matilda är klädd som en liten docka (dvs så som små flickor brukar se ut i Korea). Så trots att vår dotter mest ser ut som ett troll med håret i ögonen och tröjan runt magen, utan både byxor och blöja om hon själv fick välja, med en udda gummistövel på fötterna och en filt eller liknande på huvudet så får vi väl lägga ut några docksöta bilder också här och där.

Trollungen.

Kahm Sa Hamnida

Thank you for the letter!

Matilda says hello!

(Matilda: 83 cm, 12 kg)

Som en pinne

Oskar en morgon:
- Jag har sovit som en stock ... och som en pinne!

Halsfluss

Osjuka, för några dagar sedan.

(I:) Olle och Matilda har streptokocker och vi är isolerade. Österlenresan är inställd och jag var först så besviken att jag nästan grinade. Det viktigaste är naturligtvis att alla är friska och mår bra, men jag hade verkligen sett fram emot att få träffa min syster och hennes familj. Det är 50 mil mellan Karlskrona och Stockholm så vi ses inte så ofta och den här sommaren hade vi tänkt att kusinerna skulle få leka ihop en hel vecka. Det skiljer bara tre månader mellan storebröderna och fyra månader mellan lillasystrarna, vilket bäddar för bra kusinlek. Killarna måste ha andra barn att leka med under sommarledigheten om de inte ska bli odrägliga, så nu är detta ett problem både för dem och oss.

Nu ska sjuklingarna ta penicillin mellan måltiderna i tio dagar och redan nu, efter bara ett dygn, märks en tydlig förbättring. Olle har slutat ligga nerbäddad med träningsoverall på sig under både duntäcke och filt och ändå frysa så han skakar i vårt 28 grader varma sovrum. Matilda verkar helt frisk och är så pass pigg att hon vägrar somna innan klockan tio på kvällarna (stön!).

Efter tre dagar har smittorisken sjunkit med 75%, vilket ändå innebär att vi måste hålla oss isolerade ett bra tag. Den stora utmaningen återstår – att stimulera Oskar. Dels har vi smittorisken att ta hänsyn till, dels att alla hans dagiskompisar är bortresta och dels att Matilda och Olle behöver tas om hand.

Vilken evig tur att inte jag är sjuk! Peppar, peppar ...

Efter solsken kommer regn

(I:) De senaste två veckorna har varit så bra att jag knappt trott att det varit sant. Vädret har varit alldeles fantastiskt, barnen glada, jag ledig och vi har fått en del gjort hemma.

Idag vände turen.

Det började regna just när all packning skulle bäras ut till bilen. Matilda fick feber. Olle mådde dåligt efter en allergichock dagen innan, med en nykommen förkylning som extra pålägg. När vi kommit hem från landet var det strömavbrott i delar av huset. Olle och Matilda gick och lade sig medan jag försökte leta rätt på batterier till ficklampan för att kunna se vad som var fel i proppskåpet som är i en mörk skrubb (det gick inte att se ett smack trots att solen sken ute och det hjälpte inte att lysa med mobilen!). Under tiden stod Oskar och ylade om att få leka med någon och kunde omöjligt acceptera att jag hade en del annat att fixa först - såsom att packa upp maten, fixa lunch och ta itu med modemet som inte fungerade, vilket gjort oss både internet- och telefonlösa (trasig adapter, visade det sig). Stresspåslag och värmeslag, det var ohyggligt varmt inne och huvudet kokade.

När middagssovarna vaknat och jag hängt en nödvändig tvätt så tog jag Oskar med mig till parken för att bada. Jag tog bilen dit, något jag annars aldrig skulle göra. Men det var nästan 30 grader varmt och jag trodde inte att Oskar skulle orka att cykla både dit och hem i hettan. Han blev vansinnig och ville absolut cykla men jag stod på mig. Tur var väl det. När vi och fyra medhavda dinosaurier hade badat klart så fick han ett frispel och försökte kräva glass. Alltså verkligen KRÄVA glass. Modell lägga-sig-ner-på-golvet-på-ICA-och-vråla-hysteriskt. Fast i parken. I vanliga fall brukar det räcka med att påminna honom om att gnäll aldrig leder till att man får någonting i vår familj. Men idag spårade det ur fullständigt och till slut blev utbrottet så bisarrt att jag bestämde mig för att inte köpa en endaste glass till honom på Närlivs under evinnerlig tid. Jag fick bära den illtjutande fyraåringen ut ur parken och tvinga in honom i bilen.

När jag kom hem med gnällspiken hade Olle utvecklat 40 graders feber och var i stort sett avsvimmad. Det var bara att inse att vi absolut inte kommer kunna åka till Österlen i morgon som vi planerat. Sommarens enda resa. En hotellnatt på vägen och fyra äventyrsbadsbiljetter som inte går att boka av. Kusiner som inte får leka med varandra lika mycket som vi hoppats. Så trist.

Efter kvällens skytteltrafik med Alvedon, Fishermans friend och kylda drycker till Olle samt lekning, utfodring, vällingtankning och nattning av barnen (Matilda vägrade somna) så åkte jag till ICA för att handla. Lyckades felscanna fyra färska kycklingar som jag inte köpt och fick plåga personalen efter stängningsdags med att hjälpa mig få 400 kronor tillbaka ...

Nu sitter jag i soffan. Matilda har äntligen somnat. Jag flämtar fortfarande lite av värmen som aldrig tycks gå att vädra ur. Olle har träningsoverall och fyra filtar på sig och fryser. Min hjärna är vändstekt och nu är det dags att sova.

Det är skönt att den här dagen är slut.