Syskonlek

En entusiastisk Oskar till Matilda:
"Vill du testa det här? Det gör JÄTTEONT!"

Namnfråga

Det är kutym att man låter adoptivbarn behålla sina ursprungliga förnamn, åtminstone som mellannamn. Så har förstås även vi gjort och våra barn har kvar sina koreanska namn som andranamn.

Vid födseln fick Oskar namnet Noo Ree med "förhoppningen om att han ska förändra världen" (fritt översatt). Vi väljer att jämföra det med namn som Salvatore eller Jesus, storvulna men inte ovanliga mansnamn.

Matilda heter Hyorin. "Hyo" betyder härma och "rin" betyder granne. Härma grannen. Ett väldigt kvinnligt namn, har vi fått veta. Jojo. I Korea har det länge varit kvinnans lott och mål att smälta in och anpassa sig.

Frälsaren och Skvallerkäringen alltså. Viss skillnad. Men Hyorin passar fantastiskt bra på Matilda. Hon härmar nämligen allt man gör. Och särskilt allt Oskar gör – han är hennes idol och frälsare, definitivt.

Fast om man nu ska ha ett namn som verkligen passar, undrar vad Klättrosaurus heter på koreanska?

Vardagsmorgon

Och så var Prinsessan Vader och Anakin med revolvern redo att gå till dagis.

Badsommar

Båda barnen har blivit sagolikt vattenvana i sommar. Efter en vecka på Mallorca, lång värmebölja hemma i trädgården, ett par badiga veckor på landet i Stockholms skärgård och en vecka med kusinerna på Österlen så är vi mer vana vid att se Oskar och Matilda i badkläder och armpuffar än i vanliga kläder. Vi har blåst upp badleksaker tills vi blivit yra i huvudet, haft två badväskor packade i konstant beredskap och medlat i otaliga bråk om vems armpuffar som är vems.

 Mallorca

I Alcúdia åkte Matilda gärna vattenrutschkana på rygg med huvudet först. Hon fastnade oftast lite lätt med armpuffarna i rutschkanan under vattnet men vred sig loss och kom upp till ytan med ett stort leende varje gång. Medan andra föräldrar såg smått chockade ut.

 Både Oskar och Matilda lärde sig ligga på rygg och flyta. Och båda flinade så här lyckligt av det.

 Blåhuttrande badodjur "kan själv" ta sig upp ur poolen.

Hemma

 För mindre än 300 kr införskaffades denna suveräna pool hemma. Det är första gången vi haft en fyrkantig pool och det var faktiskt roligare än en rund. Med rutschkanan som komplement blev det värsta vattenlandet och jag vet inte hur många timmar det plaskats runt i den.

Landet

 På landet finns det ett par fina stränder och flera badbryggor på gångavstånd. Detta är det mest långgrunda badstället, perfekt för en viss tvååring med en grön vattenkanna.

Både storebror och lillasyster älskar att hoppa från badbryggan. Det var hoppfest efter hoppfest, ända tills Matilda en gång hade för bråttom och hoppade i utan armpuffar. Hon snurrade runt under vattnet och det syntes tydligt hur hennes min förbyttes från leende till chock när hon inte kom upp till ytan som hon brukar. Det var bara att hoppa i med kläderna på och rädda livet på henne. 

En annan incident vid badbryggan var när Oskars glasögon flög iväg ner i vattnet bland tång och sjögräs. Farfar gjorde då en hjälteinsats med cyklopet och lyckades hitta dem.

Nu har Matilda lärt sig att hennes "ampoffa" måste vara på när hon badar. Hoppandet fortsätter och det är härligt att se barnen prestera hemska magplask och bomber:

Österlen

 Mil efter mil av finkornig sandstrand. Som gjord för hink och spade, flytleksaker, kusiner och morfar. 

Inomhus

 Ja, när vädret är dåligt kan man ju alltid bada inomhus...

Förvaringstips

Så man vet var man har dem.

Första barnkalaset

För en tid sedan var det barnkalaspremiär för Matildas del när kompisen Elin fyllde 2 år. Oskar är sedan länge en luttrad barnkalasgäst, det var länge sedan han behövde ha en förälder med. Han är fullt medveten om att man måste lämna ifrån sig den medhavda presenten när man kommer och att det brukar komma en godispåse på slutet. För Matilda var allt nytt – och lyckat.

Födelsedagsbarnet med gäst.

Fiskdamsassistens från födelsedagsbarnets farmor.

Matilda var överlycklig över sin godispåse. Här lyckades hon sitta still i någon sekund medan Oskar tog bilden.

Att suga några sekunder på varje godisbit och sedan lämna de kladdiga bitarna till sin mamma, det är grejer det.

Oskars bild av kalasbordet. Det syns att det var gott!

They löööv it

Nu är ju löven borta, men så här såg det ut i vår trädgård den sista oktober.

Hittepå-saga

En gubbe kom på promenad. Han skulle vandra till sitt hus och sen skulle han gå till sin mamma och bajsa på sig och sen kissa på sig och sen bajsa på sig och så bara bajsa på sig och sen kom choklad och sen bajsade han på sig hela sitt liv.

Slut.


Nu får du gissa vem i vår familj som hittat på sagan.

Guldpappa

De vann! Finalen i TV-pucken mellan Stockholm och Skåne slutade 1-0 och det var galet spännande.

När Skåne tagit ut sin målvakt och det var en enda nervslitande minut kvar så kom Oskar in och ställde sig framför tv:n för att visa en såpbubbla som han lyckats fånga ... (För honom betydde så klart fyra års förberedelser ingenting jämfört med en såpbubbla som existerar i fyra sekunder.)

Medan Oskars bubbla sprack så höll Stockholms ... och Olle fick sin guldmedalj till slut.

Jag var alldeles segerrusig efter matchen.
Men jag kom raskt tillbaka till verkligheten när min dotter bestämde sig för att bajsa i duschen.

Husets minsta rum

Jag lider lite av att barnens rum är så litet. Det är helt ok som sovrum för båda, men som lekrum är det underdimensionerat. Oskars leksaksförvaring består av en svåröverskådlig stor låda plus en back och den fria golvytan är bara en kvadratmeter ungefär. Inte mycket att leka på alltså. Visserligen har vi den övre hallen också, men det räcker liksom inte för alla dinosaurier och bilar och allt vad det är.

Men vi har en kattvind. Den är full av madrasser, kuddar och täcken. Gissa vilken bra koja det blir där inne? Oskar och hans kompisar bygger fällor, kojor, leker giftkobror och tittar till och med på film där inne. I skrivande stund är det 50 bilar där inne som parkeras till höger och vänster av två glada pojkar. Svårstädat? Ja, men vem bryr sig. Det är ju husets bästa (och minsta) lekrum och jag är bara glad över att de kommit på idén att leka där.

Ögonstenen ser dåligt

Ser suddigt. Oskars egen bild på sitt högra öga.

Oskar behöver glasögon. Det är barnavårdscentralen vi har att tacka för att de fångade upp detta på 4-årskontrollen - vi hade inte en aning om att han ser dåligt! Nu har vi varit på S:t Eriks Ögonsjukhus och fått diagnosen bekräftad. Det råder inget tvivel om att han har nedsatt syn – han kunde knappt se övre halvan av tavlan med bokstäver.

Oskar satt blickstilla (ja, ordvits) under undersökningarna med pupillvidgande ögondroppar och diverse mikroskop, lampor och förstoringsglas. Det var ett rent nöje att åka dit med honom och belöningen för hans stora tålamod blev en glasstrut och en dinosaurie.

Vi har fått ett recept på glasögon och eftersom han är både närsynt och astigmatisk kommer han behöva dem hela tiden. Jag ber en stilla bön över att det ska finnas snyggare bågar än de klassiska coca-cola-bottnarna med transparenta tjocka plastbågar som gällde när jag var liten. Ja ja, bara glasögonen passar, är sköna och inte trillar av hela tiden - han ska ju kunna klättra i träd och spela fotboll och vältra sig i vattenpölar med dem! Jag känner faktiskt inget annat barn som har glasögon men specialistläkaren sade att det lär finnas en optiker på Götgatan med många barnbågar så jag får väl börja nysta där.

Oskar tycker själv att det är hur lugnt som helst att han ska få glasögon. Pappa har ju glasögon så nu blir de glasögonkompisar...!

Sitter de bra så här?

Fotbollsförvirring

(I:) En förälders pedagogiska förmåga sätts på prov när det gäller att förklara för en fyraåring på vilket sätt Hammarby, Barcelona och Sverige skiljer sig åt och samtidigt varför Elfsborg inte är fullt lika populärt att heja på för somliga.

Det gränsar till det omöjliga att förklara för fyraåringen att Barcelona-tröjan måste tvättas ibland och att Sverige-tröjan duger precis lika bra när man ska ut och göra målvaktssparkar på gräsmattan.

Skoskav?

Oskar om sina nya skor:
- Mamma, de sitter som en smocka!

Svampspecial

Oskar: Men varför har de bilder på bajskorvar på väggen?

Rollekar

Oskar till kompis:
- Nu ska vi leka frisör och människa.
Visst var det en rolig lek?

Som en pinne

Oskar en morgon:
- Jag har sovit som en stock ... och som en pinne!

4 år

När Oskar fyllde fyra firade vi på landet. Så här.

– Ja må han leva!

Oskar fick ur sig många uppskattande kommentarer medan han öppnade sina paket. Bland annat "Oj vilket fint papper!" och
"Har man sett på maken!" :-)

Lycklig fyraåring.

På eftermiddagen hade vi tårtkalas.
Farmor hade köpt de godaste jordgubbarna till tårtan.

Jordgubbsparfaittårta med daimspäckad browniebotten och färska jordgubbar ...

... var en succé även hos Matilda, som krävde att få mer tårta
långt innan hon idisslat klart sina två första portioner.

Säng säng säng

(I:) När vi flyttade in (utan barn) så tyckte vi att vårt hus var jääättestort med sina då 102 kvadrat. Nu när det är 114 känns det minimalt, mest på grund av att planlösningen inte är optimal medan barnen är små. Det är bara två små sovrum på övervåningen och vi behöver dessutom ha två rum avstängda på nedervåningen för att de inte går att barnsäkra. Det gör compact living-lösningar till ett måste. När barnen blir äldre kan vi flytta vårt "master bedroom" en våning ner, men tills de klarar av att gå ner för trappan mitt i natten så trängs vi på övervåningen alla fyra. Då krävs det lite smarta lösningar.

Nu är Oskars nya säng klar. Jag skissade, Olle konstruerade och byggde. Vi skaffade en bra resårbotten och bäddmadrass från IKEA, snickrade en stomme och klädde fronten med pärlspont (MDF). Två stora hjulförsedda lådor sväljer 1) alla Oskars kläder och 2) nästan alla hans leksaker. Nu saknas det bara några vägghyllor och leksaksbackar i rummet så att Matilda kan samla på sig en miljard leksaker hon också.


PS. Behöver jag nämna att Oskar älskar sin nya säng?

Det är mycke' nu

(I:) Med osviklig känsla för kaos kombinerar vi nu min sista arbetsvecka med att platsbygga en ny säng till Oskar, anordna två 4-årskalas (på landet resp. hemma) och förstås att fira midsommar. Oj så mycket att göra – men roligt, roligt!

4-årskontroll

På barnavårdscentralens 4-årskontroll ingår att barnet ska kunna rita en gubbe. Oj så omodernt. Vilka barn ritar vanliga gubbar nuförtiden?

Oskar ritade naturligtvis "en transformer-drake med massor av kanoner".

När BVC-sköterskan pekade på ett av strecken och frågade om det var en arm, förklarade Oskar avmätt att det var en kanon. När hon försökte få reda på om alla strecken på huvudet var hår så tittade han på henne som om hon vore född igår och sa tydligt "Nej. Det är ju andra kanoner".

Sedan frågade hon inte mer.