Matilda regerar

Rapporter från dagis avslöjar att Matilda är överallt och ingenstans hela tiden. Matilda är intensiv.

Hon är yngst men tar för sig mest. Inget av de andra barnen har något att sätta emot om hon har bestämt sig. Matilda är kaxig.

När hon tänker gå någonstans och vill ha vuxensällskap så hugger hon tag i någon av pedagogerna och drar iväg. Då är det bäst att följa med direkt om man inte vill riskera att få fingret draget ur led. Matilda är superstark.

Hon har medbrottslingar också. A och G, båda fem år, är hennes beskyddare. De pysslar om henne, leker med henne och låter henne få precis allt hon vill ha eftersom hon är minst. Matilda är bortskämd.

Hon tar av sig blöjan så fort hon kommer åt, tyvärr även på dagis. Man får jaga henne hela tiden och det har blivit ett stort problem. Matilda är envis.

Intensiv, kaxig, superstark, bortskämd och envis ... jag fasar redan för när hon kommer i trotsåldern!

Materialsport

Det är en materialsport att ha barn. Jag tänker nu främst på kläder. Först och främst måste barnen självklart ha vettiga kläder men man ska helst ha bra kläder själv också om man ska stå ut(e).

Nu har vi så mycket ytterkläder och barnskor att jag blivit tvungen att skriva ett register över vad vi har och i vilken storlek. Det är hopplöst att hålla reda på allt annars. Det krävs två uppsättningar regnställ och gummistövlar i varje storlek – en på dagis och en hemma. Det måste finnas overall, vinterjacka och skidbyxor i varje storlek. Vi har vinterkängor, gymnastikskor och sandaler i massor. Och mössor och vantar till förbannelse.

Ändå saknas det alltid något och jag häpnar varje säsong över prislapparna. Över att ett par enkla galonvantar kostar 150 kronor och att en vinteroverall går loss på 1200 kronor. Men framför allt är det mängden plagg som förvånar, den har förstås eskalerat nu när det är två barn som ska hållas varma och torra.

Det är heller inte helt fel att vara varm och torr själv. När regnet öser ner är det hopplöst att lotsa barnvagn och cyklande fyraåring till dagis utan att bli sur i dubbel bemärkelse. Jag har en vettig regnjacka, någon Gore-Tex-sak från Helly Hansen, men det hjälper inte. Den blir kall och fukten kryper igenom, främst på axlarna. Jag har tidigare sagt, halvt på skämt, att det borde finnas galonkläder även för vuxna. Så döm om min förvåning när jag hittade denna galonjacka (kappa) på Lindex häromveckan. Lagom till den första inskolningsdagen på dagis, då regnet öste ner och pedagogerna stod och tryckte längs husväggen. Då kunde jag stå ute i spöregnet i min galonskrud utan att en droppe trängde igenom. Överlägset!

Nu undrar jag bara om det finns galonhängselbyxor i min storlek?

När Matilda själv får välja

Sommarmode
Denna kombination kallar vi "det bästa av allt". Ta en skön body, addera ett par långa y-frontkalsonger*, lägg till fodrade gummistövlar och en solhatt så är du hur inne som helst. Åtminstone tyckte Matilda det på landet i somras.

Hon har annars en bestämd idé att när det går att plocka av sig kläder så ska man göra det. Det är ganska enerverande att i tid och otid hitta en naken tjej som springer runt i huset utan blöja. Olle vaknade en tidig morgon häromsistens av en skinka mot kinden ... då hade hon lyckats kränga av sig pyjamasen (trots att den satt bakochfram), passat på att ta av sig blöjan och höll på att klättra runt i vår säng spritt språngande naken. Inte helt ok innan hon är rumsren.

På dagis flyger jackan, mössan och skorna (!) av hela dagarna. Personalen jagar henne konstant och suckar.

*Y-frontarna är från Katvig. De sitter lite lagom tajt och var det enda plagg som kunde hindra Matilda från att näcka. Hon fick ha på sig dem större delen av sommaren.


Höstvisning
Här kommer en snabbvisning av höstens trend. Direkt från catwalken hemma hos Milly, som bland annat har många fina prinsessklänningar sparade. Matilda föll för denna outfit på ängel-möter-ballerina-tema.

Favorit från Fjällräven

På förskolan ska de göra en utflykt i skogen en gång i veckan. Fjorton små tvååringar ska ut och traska bland kottar och löv med varsin ryggsäck på ryggen. I ryggsäcken ska de ha varsin liten frukt, varsin liten vattenflaska och varsitt litet sittunderlag.

När Oskar fyllde ett år fick han en söt grön Mini-Kånken av sin snälla moster. Nu när jag gav mig ut på jakt efter en ryggsäck till Matilda så hittade jag den här godingen i Naturkompaniets stora sortiment. Samma modell, samma färg men med röda band.

Vi är väldigt förtjusta i den, jag och Matilda.

Guldpappa

De vann! Finalen i TV-pucken mellan Stockholm och Skåne slutade 1-0 och det var galet spännande.

När Skåne tagit ut sin målvakt och det var en enda nervslitande minut kvar så kom Oskar in och ställde sig framför tv:n för att visa en såpbubbla som han lyckats fånga ... (För honom betydde så klart fyra års förberedelser ingenting jämfört med en såpbubbla som existerar i fyra sekunder.)

Medan Oskars bubbla sprack så höll Stockholms ... och Olle fick sin guldmedalj till slut.

Jag var alldeles segerrusig efter matchen.
Men jag kom raskt tillbaka till verkligheten när min dotter bestämde sig för att bajsa i duschen.

Husets minsta rum

Jag lider lite av att barnens rum är så litet. Det är helt ok som sovrum för båda, men som lekrum är det underdimensionerat. Oskars leksaksförvaring består av en svåröverskådlig stor låda plus en back och den fria golvytan är bara en kvadratmeter ungefär. Inte mycket att leka på alltså. Visserligen har vi den övre hallen också, men det räcker liksom inte för alla dinosaurier och bilar och allt vad det är.

Men vi har en kattvind. Den är full av madrasser, kuddar och täcken. Gissa vilken bra koja det blir där inne? Oskar och hans kompisar bygger fällor, kojor, leker giftkobror och tittar till och med på film där inne. I skrivande stund är det 50 bilar där inne som parkeras till höger och vänster av två glada pojkar. Svårstädat? Ja, men vem bryr sig. Det är ju husets bästa (och minsta) lekrum och jag är bara glad över att de kommit på idén att leka där.

Pappa, vinka!

 

 

Stockholm har gått till semifinal i TV-pucken. Alla matcher i slutspelet sänds i SVT24, vilket betyder att Olle syns i TV-rutan ibland. Det förbryllar båda barnen. Varför är han där inne och inte här? Mest förbryllande för Oskar under kvartsfinalen igår var varför pappa inte kunde se honom och vinka? Tårar rann ner för kinderna och jag fick försöka förklara att pappa tänker på honom hela tiden ... Men det är svårt för en fyraåring att förstå hur television fungerar. Så nu förväntar vi oss i stället att pappa ska stå i båset och vinka hela matcherna igenom i fortsättningen. En tränare som har förlorat förståndet ... då får han inget mer jobb och så kan han vara hemma hela tiden i fortsättningen. Fiffigt uträknat va, haha!

Matilda ropade Pappa! när hon såg tv:n. Nu vill hon slita åt sig min systemkamera hela tiden för att titta på bilderna – pappa är ju där inne.

Sommaren är slut, länge leve hösten

Den här lilla badbalje-tösen går på dagis nu.

Jag börjar bli en mästare på att skriva halva inlägg. Jag lyckas aldrig avsluta dem, för antingen är det någon som klättrar på mig eller så är jag för trött i skallen för att bilda meningar.

Inskolningen går lysande. Matilda är kavat, kaxig och cool – hon klarar sig fint på dagis. Jag har provat att lämna henne och gå hem nu. Inga problem. Hon såg mest lite förvånad ut när jag gick, men det var dags för frukt så hon hade visst viktigare saker att tänka på. När jag hämtade henne på eftermiddagen blev hon jätteklängig och ville gå hem direkt, så hon blev uppenbart glad åt att se mig. Men hon hade inte varit ledsen en sekund. Hon satt som ett ljus på lunchen och somnade sedan på fem minuter (obegripligt, med tanke på hur hon är hemma). Enda gången hon skrek under dagen var när hon blev förbannad för att hon inte fick hälla ut en tillbringare med vatten ... Även om det går strålande så är jag stand-by hela tiden och jag lämnar henne sent och hämtar tidigt veckan ut.

Den här veckan är en slags grand finale, det är min sista vecka som mammaledig. Jag har varit ledig ända sedan midsommar och efter tre månader kan jag enkelt summera sommaren som min längsta och bästa. Jag har inte missat en enda dags vackert väder och jag har fått vara med mina barn hela tiden. Nu avslutar jag mammaledigheten med ett crescendo, för Olle är bortrest och det är mycket som ska gå i lås den här veckan. Jag ska fullfölja Matildas inskolning, skaffa glasögon åt Oskar, natta båda barnen sju kvällar i rad, åka till logopeden med Oskar för utvärdering, gå på föräldramöte, köpa presenter och skjutsa till två barnkalas, handla och laga mat, orka leka till läggdags, skaffa lekkompisar, ta hand om vakna barn på nätterna och inte glömma några gummistövlar/kuddar/cykelhjälmar/regnställ/mössor. Intensivt.

Nästa vecka känns overkligt avlägsen. Jobba ... hur då? Det känns som om jag aldrig har åkt tunnelbana, startat en dator, använt smink, köpt busskort, haft acceptabla naglar eller jobbmässiga kläder tidigare. Jag har blivit rejält förvildad (förvirrad?) i sommar. Men från och med nästa vecka blir livet så som det kommer att vara under flera år framöver. Jobba, lämna och hämta på dagis. Jobba, lämna och hämta på dagis. Jobba, lämna ... Och jag ser fram emot det. Även om jag förstås bra gärna skulle ha en sådan här sommar varje år fram till pensionen.

Livet är fullt av överraskningar

Som att alla ens skor plötsligt är fyllda av klädnypor. Eller som att hitta en foppatoffel i en rhododendron.

Starka nävar

Det här är ett gammalt klipp som är så typiskt Matilda: nyfiken och stark i nävarna. Gissa om hon tycker att en simpel grind är något hinder när hon är på det humöret?