Sommaren är slut, länge leve hösten

Den här lilla badbalje-tösen går på dagis nu.

Jag börjar bli en mästare på att skriva halva inlägg. Jag lyckas aldrig avsluta dem, för antingen är det någon som klättrar på mig eller så är jag för trött i skallen för att bilda meningar.

Inskolningen går lysande. Matilda är kavat, kaxig och cool – hon klarar sig fint på dagis. Jag har provat att lämna henne och gå hem nu. Inga problem. Hon såg mest lite förvånad ut när jag gick, men det var dags för frukt så hon hade visst viktigare saker att tänka på. När jag hämtade henne på eftermiddagen blev hon jätteklängig och ville gå hem direkt, så hon blev uppenbart glad åt att se mig. Men hon hade inte varit ledsen en sekund. Hon satt som ett ljus på lunchen och somnade sedan på fem minuter (obegripligt, med tanke på hur hon är hemma). Enda gången hon skrek under dagen var när hon blev förbannad för att hon inte fick hälla ut en tillbringare med vatten ... Även om det går strålande så är jag stand-by hela tiden och jag lämnar henne sent och hämtar tidigt veckan ut.

Den här veckan är en slags grand finale, det är min sista vecka som mammaledig. Jag har varit ledig ända sedan midsommar och efter tre månader kan jag enkelt summera sommaren som min längsta och bästa. Jag har inte missat en enda dags vackert väder och jag har fått vara med mina barn hela tiden. Nu avslutar jag mammaledigheten med ett crescendo, för Olle är bortrest och det är mycket som ska gå i lås den här veckan. Jag ska fullfölja Matildas inskolning, skaffa glasögon åt Oskar, natta båda barnen sju kvällar i rad, åka till logopeden med Oskar för utvärdering, gå på föräldramöte, köpa presenter och skjutsa till två barnkalas, handla och laga mat, orka leka till läggdags, skaffa lekkompisar, ta hand om vakna barn på nätterna och inte glömma några gummistövlar/kuddar/cykelhjälmar/regnställ/mössor. Intensivt.

Nästa vecka känns overkligt avlägsen. Jobba ... hur då? Det känns som om jag aldrig har åkt tunnelbana, startat en dator, använt smink, köpt busskort, haft acceptabla naglar eller jobbmässiga kläder tidigare. Jag har blivit rejält förvildad (förvirrad?) i sommar. Men från och med nästa vecka blir livet så som det kommer att vara under flera år framöver. Jobba, lämna och hämta på dagis. Jobba, lämna och hämta på dagis. Jobba, lämna ... Och jag ser fram emot det. Även om jag förstås bra gärna skulle ha en sådan här sommar varje år fram till pensionen.