Ma apa

Vi tvivlade ett tag på om denna historia är ok att publicera. Men det är ju inte så lätt att förstå allt när man bara är två år...

Matilda var med i affären för att handla mat. Hon satt i kundvagnen när hon fick syn på en mörkhyad bebis i vagnen bredvid. Genast sträckte hon ut armarna mot det lilla barnet och ropade “MA APA! MA APA!” för full hals. För den som inte känner henne väl så associerade hon till sitt mest älskade gosedjur – “Matildas apa”.

Ehrm.

Dementi

Jag visste att jag inte borde sagt något! I förra inlägget skröt jag lite om att det är mycket lugnare hos oss nuförtiden. Det var dumt gjort. Jag tar tillbaka!

Här är Matildas mest minnesvärda bedrift under helgen:

Det ekade tomt i kylskåpet så jag åkte och handlade. Olle och barnen stannade hemma. När jag gick stängde jag båda dörrarna efter mig och hoppade in i bilen.

Strax efter att jag åkt gick Olle upp på övervåningen och kom ner igen efter ett par minuter. Inget konstigt med det. Men på väg genom hallen var det något som fladdrade till i ögonvrån, i en vinkel som man normalt inte kan se något ur. Han kunde inte själv förklara att han alls märkte det, det var bara en liten prick som rörde sig utomhus. En färgglad liten prick, ute på trottoaren på andra sidan häcken, redan i höjd med grannens tomt ...

Hade Matilda inte råkat ha sina mest färgglada byxor på sig så hade hon aldrig gått att upptäcka och en sekund senare hade hon varit helt utom synhåll. Det fanns ingen tid att sätta på sig skorna, det var full utryckning i strumplästen genom gruset, ut på gatan.

När ungen väl infångats så försökte hon genast slita sig loss och ropade "Hämta Mamma, hämta Mamma!" för full hals. Detta barn vet precis vad hon vill och hon sprang mycket riktigt åt det håll jag kört.

Molo gör kläder som gör barnen syns i. Detta regnställ, med samma färgställning som byxorna hon rymde i, skulle vara perfekt för Matilda.

Men det var inte riktigt slut där. När jag kom hem från affären med tre proppfulla kassar så lyckades Matilda, som om hon hade ett sjätte sinne, få tag i en liten burk hobbyfärg längst ner i en av kassarna. Det tog bara några sekunder att skruva av korken, bli gul överallt, spilla färg i hallmattan, gå runt med färg under fötterna i alla rum och slutligen förstöra sin mammas favoritbyxor.

Vi trappar upp bevakningen nu.

Milstolpar och trappgrindar

Även om det fortfarande är intensivt på hemmaplan med två småbarn så är det ingenting mot vad det var för ett år sedan. Stundtals var jag så trött då att jag nästan hellre ville bli överkörd än att vara vaken. Det blir fortfarande si och så med sömnen om nätterna ibland men det är inte alls samma tärande vardagsstress som det var då. Då var vi tvungna att vara två vuxna för att gå ner i källaren med tvätten – en som gick ner och en som snabbt låste dörren bakom en så att inte Matilda skulle öppna och trilla ner för källartrappan. Då var det omöjligt att packa upp en matkasse med henne på samma våning. Då var det stolar på borden, trappgrindar och luckspärrar precis överallt. Nu behöver man inte hoppa ur skorna och springa in när man kommer hem för att plocka undan en fjärrkontroll eller en kvarglömt glas på bordet innan Matilda hinner fram och jämnar allt med marken.

Det så många milstolpar som passerats att det nästan känns overkligt hur stor hon har blivit. Välling är till exempel ett avslutat kapitel i vår familj. Matilda klär på sig själv. Varje morgon! Alla kläderna, inklusive snibb-blöja, tar hon på sig på egen hand. Det blir bak-och-fram ibland men så får det gärna vara. (Fast hon tar fortfarande hellre AV sig kläder. Senast igår tog hon av sig kläderna tre gånger utomhus på dagis...) Hon jublar när hon får duscha eller klippa tånaglarna. Hon älskar att borsta tänderna, gärna många gånger per dag. Hon går numera med på att ha hårspännen, tofs eller flätor. Baby-watchen behövs inte längre. Hon växer ur kläder på löpande band och fyller ut sin säng. Och hon är hur säker som helst i trappor. Vi har inte orkat skruva ner trappgrindarna än, så de hänger bortglömda kvar i trappan och används aldrig.

Apropå trappor, förresten. Vi köpte nya sängar häromsistens. Det var tio år sedan sist, så det är inte vardagsmat att bära sängar uppför trappan precis. Det är brant, smalt och otympligt. Hade detta varit för ett år sedan så hade vi fått ta in en barnvakt för att hålla undan Matilda under tiden. Nu skötte hon sig själv och lekte snällt på övervåningen medan vi kånkade ner de gamla sängarna, så det gick väldigt smidigt. Men när vi skulle bära upp den första sängen…? Ja, Matilda är full av överraskningar. Där stod vi halvvägs upp för trappan med en stor tung säng och upptäckte att hon passat på att stänga den övre trappgrinden.

Hon har humor också.

Vi överlevde sängäventyret.

Första barnkalaset

För en tid sedan var det barnkalaspremiär för Matildas del när kompisen Elin fyllde 2 år. Oskar är sedan länge en luttrad barnkalasgäst, det var länge sedan han behövde ha en förälder med. Han är fullt medveten om att man måste lämna ifrån sig den medhavda presenten när man kommer och att det brukar komma en godispåse på slutet. För Matilda var allt nytt – och lyckat.

Födelsedagsbarnet med gäst.

Fiskdamsassistens från födelsedagsbarnets farmor.

Matilda var överlycklig över sin godispåse. Här lyckades hon sitta still i någon sekund medan Oskar tog bilden.

Att suga några sekunder på varje godisbit och sedan lämna de kladdiga bitarna till sin mamma, det är grejer det.

Oskars bild av kalasbordet. Det syns att det var gott!

Påskägg

Det är roligt med traditioner när man är barn. Kanske ännu roligare att få införa traditioner när man har egna barn? Att leta påskägg måste hursomhelst vara det bland roligaste under året, näst efter julklappar och födelsedagspresenter förstås. Ju fler ägg desto roligare påsk?

Påskägg 1

Skärtorsdagsmys på hemmaplan med lite chips, några ostbågar och ett Kinderägg var. Matilda började studsa på stället av lycka när hon åt chokladen.

Påskägg 2 och 3

Sysslingarna jämförde innehållet i sina ägg på påskafton. (Tack Gunilla & Rickard resp. Eva!) Matilda smakade noggrant på varje godisbit men spottade sedan ut det mesta.

Påskägg 4

Letarlycka hos mormor och morfar på landet på påskdagen. Tack!

Påskägg 5

Detta påskägg var platt och prassligt och kommer att omvandlas till något fint till barnen. Tack, farmor och farfar!

Släpp ut oss

Våren är här – det går att leka ute. Hurra!

Hoppla.

Studsmattan hade överlevt vintern.
Både barr och barn flög runt hej vilt.

Vi ignorerar det faktum att vi först fick skotta oss igenom en 40 cm hög snövall och förklarar härmed grillsäsongen invigd!

Solglasögon

Matildas senaste kärlek är solglasögon. De överlever tyvärr inte så länge, men det är ack så roligt så länge de håller. Sol och snö eller geggamojeväder spelar ingen roll – solglasögon borde man alltid ha, enligt Matilda. Och stor spade är inte så dumt att ha det heller.