Tröttma

(I:) När det är tyst här en längre tid beror det alltid på trötthet. Senaste veckan har tröttheten varit stooor.

I fredags kväll åt vi middag och när barnen somnat satt vi och tittade på en film. Vid tiotiden var jag så trött att jag somnade i soffan, vilket är ett ganska sällsynt fenomen. Tjugo över tio började Matilda vråla. Precis på samma sätt som ett par veckor tidigare. Den gången skrek hon hela natten pga förstoppning och Olle fick åka till akuten med henne. Det var exakt detsamma i fredags, det började t.o.m. vid samma tid. Hon skrek och skrek och tårarna rann, så jag petade in henne i en taxi (hade druckit två glas vin till middagen, suck!) och åkte till Sachsska/SÖS.

Jag var övertygad om att det var magen som krånglade igen. Hon fick hjälp snabbt men fortsatte att gråta och då var magen mjuk och fin. Kanske det var öroninflammation i stället, men det var så mycket vax i hennes små öron att det inte gick att se något. Hursomhelst, efter en Alvedon somnade hon och vi fick åka hem. I taxin var hon klarvaken och jätteglad, satt och pekade och sa Dä! och Mämmä! (mamma) – hur nöjd som helst. Dagen efter var hon bara glad och nöjd. Märkligt.

Men just det, det var trötthet det skulle handla om. Fredagsnatten fortsatte. Jag kom i säng halv två eller så, vilket får anses som ganska tidigt för att ha varit på akuten från elva. Sedan vaknade Oskar klockan två och hade väl drömt något. Minns faktiskt inte riktigt... men blev väckt ett par gånger under natten. Olle, som sovit lika lite han, pallrade sig upp på lördagmorgonen när Oskar ville gå upp. Jag fick sova vidare ett par timmar, men det kändes som en droppe i havet.

Nästa natt sov jag uselt hela natten, antagligen för att jag druckit kaffe för sent på kvällen. Otroligt dumt.

Natten till måndagen var Matilda klarvaken från fyra på morgonen. Hon klättrade runt i sängen tills jag ville vråla Ligg still, för h....! (fyll i valfritt svärord) och till slut fick jag lägga mig på soffan för att kunna sova tillräckligt för att klara av att gå till jobbet.

Natten till tisdagen gick jag och lade mig i tid, men när jag väl lagt huvudet på kudden började tankarna snurra runt runt och till slut var jag tvungen att gå upp igen. Suck!

Resten av nätterna har styckats sönder av barn som antingen kissat i sängen, fått för sig att det är morgon mitt i natten, glömt säga hej till månen, vill ha en ny blöja eller något annat angeläget.

Det här var ett axplock av hur en vecka kan se ut.

Receptet vore naturligtvis att gå och lägga sig ultratidigt på kvällarna för att få tillräckligt med sömn, men hur jag än försöker med det så lyckas det inte. Tyvärr är jag kvällsmänniska och det är först på kvällarna jag känner mig som människa när jag varit dödstrött hela dagen. Att gå och lägga sig när man äntligen ska försöka hinna göra allt det där som måste göras, för att inte tala om allt det där man vill göra, är själsligt dödande. Så jag/vi famlar vidare och härdar ut tills småbarnsåren har gått över ... eller på att vi fixar i ordning barnens rum så att de kan sova där båda två. Det ska ske om en vecka när jag går på mammaledighet. Då bygger vi en ny säng till Oskar och Matilda övertar hans gamla.

Det ska bli fantastiskt skönt att slippa dela säng med en klättrosaurus. Jag tror vi kommer vara piggare allihop i fortsättningen.