Framsteg

I ett års tid har vi agerat ofrivilliga klätterställningar på nätterna. Matilda har sovit i en öppen spjälsäng bredvid våra sängar och klättrat fram och tillbaka över oss på nätterna. Nu har vi nått en milstolpe i småbarnslivet när Matilda självmant har valt att börja sova i sin egen säng i det rum som hon delar med sin bror.

Första natten var inte så lyckad. Då kom Oskar in till oss vid ett och Matilda gnydde så jag fick gå in och hämta även henne. Då satt hon uppflugen i Oskars höga säng ... Båda barnen låg sedan och snurrade och sparkade på oss resten av natten. På morgonen berättade Oskar att han hade vaknat av att Matilda stuckit in fingrarna i hans mun när han låg och sov. Det här kommer aldrig att gå, tänkte jag, men försökte ändå igen att få henne att sova i sin egen säng nästa natt. Och då sov hon hela natten lång tills vi väckte henne efter klockan sju på morgonen.

Nu har det hållit i sig i mer än en vecka och hon har verkligen valt att sova i sin egen säng. Till och med när hon haft öroninflammation. Hon tar dessutom sovmorgon i sin egen säng ibland och det är sagolikt. Även om vi är trötta ändå så är det förstås stooor skillnad på att få obruten sömn de korta timmar man väl lyckas vika åt att sova.

Matilda har börjat gå på toaletten också. Hon vet precis vad det är hon ska göra där och backar mot toalettstolen samtidigt som hon drar av sig byxor och blöja. Ibland blir det något, ibland inte. Har hon börjat potträna sig själv fast hon inte ens fyllt två år? Bäst att haka på.

Det här är ju saker att jubla åt. Nu kan vi bara önska oss att hon slutar ta av sig kläderna i tid och otid. Det är ett ganska stort problem, framför allt på dagis, med tanke på att det är november. Men den egenheten är nog värd ett alldeles eget inlägg.