September 2012 – 4 years and 8 months old
Photo: Alison De Mars
måndag 3 mars 2014
tisdag 15 november 2011
Dagisbyte
Idag började Matilda på en ny förskola. Vi bestämde oss helt nyligen för att byta till ett dagis med friluftsprofil. Inte "Ur och Skur" som verkar vara ute oavsett vad, utan mer med ambitionen att vara ute så mycket det går. De äter ute, sover middag ute, tar med sig pysselmaterial ut i skogen och håller till rätt mycket vid ett vindskydd som de har byggt i skogen någon kilometer från förskolan. Barnen lär sig röra sig i terräng och gå långt. Det kommer att passa Matilda perfekt med mer aktiva dagar.
Inför detta har det varit jämnt skägg med att hinna få ihop rätt kläder åt henne. Är man ute hela dagen krävs det underställ, fleece-ställ, yllesockor, goretex-vantar och -skor, en premiumoverall samt reservkläder av allt ovanstående. Det tog en halv dag att märka alla kläder och skor och det var inte helt gratis att uppdatera garderoben. Men farmor, som verkar ha ett sjätte sinne, slängde in ett förskott från födelsedags- och julklappsbudgeten så det blev bra balans på allt till slut. Tack farmor!
När vi berättade för Matilda att hon skulle få börja på en förskola som gör fler utflykter så blev hon eld och lågor. Sedan dess har hon frågat titt som tätt när hon får börja. I morse var inget undantag, hon vaknade med ett glädjestrålande "Är det TISDAG?!!", supertaggad för att äntligen få gå till nya dagiset. Men sedan spårade morgonen ur. En sprallig Matilda hoppade upp på Olle just som han vände sig om och stor armbåge mötte liten mun i mörkret. Blod överallt! Det visade sig att hon bitit sig och fått ett 1 cm långt jack i tungan.
En stund senare när ungarna höll på att klä på sig så träffade Oskar mitt i prick verbalt med orden "Matilda, det var fullt på ditt nya dagis så du måste gå kvar en dag till på gamla dagiset". Då kom det lika mycket tårar som det tidigare kommit blod ... Hon hade verkligen sett fram emot den här dagen men oj vad dåligt det började.
Följden av jacket i tungan blev att Matilda inte kunde äta frukost. Det gjorde för ont att äta så hon lyckades inte pilla i sig någonting. Samma sak vid fruktstunden på dagis – det sved i munnen och hon avstod. Vid lunchen fick hon bara i sig en banan. Hon lyckades ändå ta sig igenom dagen med allt nytt, gå tre kilometer med ryggsäck och vara ute i skogen hela dagen utan att få i sig mer än så. Men undra på att hon somnade så fort hon satte sig i bilen sedan...
Under dagen satt jag på jobbet och var nyfiken på hur det gått. Kommer hon att få några kompisar...? Så fick jag ett mms med den här bilden, hand i hand med en jämnstor flicka. Med nya Bolibompa-ryggsäcken på ryggen, på väg på utflykt. Då kändes det i hela magen att det här kommer bli bra.
Inför detta har det varit jämnt skägg med att hinna få ihop rätt kläder åt henne. Är man ute hela dagen krävs det underställ, fleece-ställ, yllesockor, goretex-vantar och -skor, en premiumoverall samt reservkläder av allt ovanstående. Det tog en halv dag att märka alla kläder och skor och det var inte helt gratis att uppdatera garderoben. Men farmor, som verkar ha ett sjätte sinne, slängde in ett förskott från födelsedags- och julklappsbudgeten så det blev bra balans på allt till slut. Tack farmor!
När vi berättade för Matilda att hon skulle få börja på en förskola som gör fler utflykter så blev hon eld och lågor. Sedan dess har hon frågat titt som tätt när hon får börja. I morse var inget undantag, hon vaknade med ett glädjestrålande "Är det TISDAG?!!", supertaggad för att äntligen få gå till nya dagiset. Men sedan spårade morgonen ur. En sprallig Matilda hoppade upp på Olle just som han vände sig om och stor armbåge mötte liten mun i mörkret. Blod överallt! Det visade sig att hon bitit sig och fått ett 1 cm långt jack i tungan.
En stund senare när ungarna höll på att klä på sig så träffade Oskar mitt i prick verbalt med orden "Matilda, det var fullt på ditt nya dagis så du måste gå kvar en dag till på gamla dagiset". Då kom det lika mycket tårar som det tidigare kommit blod ... Hon hade verkligen sett fram emot den här dagen men oj vad dåligt det började.
Följden av jacket i tungan blev att Matilda inte kunde äta frukost. Det gjorde för ont att äta så hon lyckades inte pilla i sig någonting. Samma sak vid fruktstunden på dagis – det sved i munnen och hon avstod. Vid lunchen fick hon bara i sig en banan. Hon lyckades ändå ta sig igenom dagen med allt nytt, gå tre kilometer med ryggsäck och vara ute i skogen hela dagen utan att få i sig mer än så. Men undra på att hon somnade så fort hon satte sig i bilen sedan...
Under dagen satt jag på jobbet och var nyfiken på hur det gått. Kommer hon att få några kompisar...? Så fick jag ett mms med den här bilden, hand i hand med en jämnstor flicka. Med nya Bolibompa-ryggsäcken på ryggen, på väg på utflykt. Då kändes det i hela magen att det här kommer bli bra.
En kompis.
tisdag 27 september 2011
Arga Leken
Jag känner inget barn som kan fantisera fram ilska lika bra som Matilda. Hon spelar sur med sådan övertygelse att hon verkar tro på det själv. Ibland har hon till och med lyckats övertyga sig själv till att bli sur på riktigt.
Följaktligen är Matilda fena på Arga Leken. Hon bara ställer om till sur, skrynklar ihop ansiktet och spänner ögonen i oss med kolsvart blick tills vi nesligen förlorar. Hittills har ingen i familjen kunnat vinna mot henne trots att vi börjat försöka på allvar.
Tre och ett halvt år gammal ...
Följaktligen är Matilda fena på Arga Leken. Hon bara ställer om till sur, skrynklar ihop ansiktet och spänner ögonen i oss med kolsvart blick tills vi nesligen förlorar. Hittills har ingen i familjen kunnat vinna mot henne trots att vi börjat försöka på allvar.
Tre och ett halvt år gammal ...
Arga Leken börjar nu!
Men här är en som leker glad i stället!
söndag 11 september 2011
Normalisering
Sommaren gick rasande fort. Vi var på landet i skärgården, hälsade på vänner på Gotland, kamperade med släkten på Österlen och var hemma en hel del och fixade med huset. Nu när hösten börjar så börjar också tillvaron kännas lite mer normal. För första gången på sju-åtta år så har vi inget stort projekt på gång. Inget hus som ska köpas, säljas eller byggas ut, inga hemutredningar, inga inbrott att göra försäkringsärende av, ingen som har bytt jobb, ingen extrem papperexercis ... Det är väldigt skönt. Visst har vi mycket att göra ändå, men det är hanterbart. Huset är färdigbyggt, sånär som på några småsaker. Oskar har börjat skolan och stormtrivs. Matilda har avancerat från småbarnsavdelningen på dagis och känner sig som en Stor Tjej. Båda barnen har egna aktiviteter och har blivit märkligt stora under sommaren (vilket inte minst märks i garderoberna). De är lite mer självgående och nu finns chans att ta igen lite grann av sådant som tiden inte räckt till. Att lägga upp saker här, till exempel. Vi backar till midsommarafton, så får vi se när vi kommit ikapp oss själva.
lördag 18 juni 2011
Byggprojekt och hemmafix
Vilken paus det har blivit här på bloggen. Tanken var inte att lägga ner den, det finns de som följer den på andra sidan jordklotet och det är skäl nog att hålla den igång. Men det har varit omöjligt att hitta tid och inspiration till att skriva. Ett stort byggprojekt kombinerat med två heltidsjobb och två barn ... någonstans tog orken slut.
Det skulle vara enkelt att förvandla det här till en bygg- eller inredningsblogg nu, men i korta drag så har vi låtit bygga ett nytt sovrum samt en gästtoalett, stenlägga garageuppfart och uteplats, renovera glasveranda och tvättstuga och en del annat. Projektet blev så oerhört mycket större än vi räknat med när byggfirman redan första dagen hittade en omfattande rötskada. De blev tvungna att riva hela glasverandan ner till grunden i stället för att bara förstärka den och bygga till ett sovrum ovanpå. Flera takstolar fick bytas och av en del bärande virke fanns bara smulor kvar. (Av våra pengar blev det också mest smulor kvar...)
Nu är allt fräscht och lagat. Huset lär hålla hundra år till och vi har överlevt att bo i en byggarbetsplats. Tomten är återställd från den grusiga leråker den förvandlades till och den nya gräsmattan har etablerat sig fint. Slutbesiktningen är gjord och entreprenaden blev godkänd, om än med några anmärkningar.
Egentligen skulle vi varit klara i januari men med allt extra jobb drog det ut till dubbla byggtiden. De saker som byggfirman måste åtgärda enligt besiktningsprotokollet kommer vara klara först den sista augusti. Vid det laget har vi hållit på i nästan två år från det att första ritningen gjordes. Och då har vi fortfarande inte kunnat börja använda det nya sovrum som vi så desperat behövde då.
Det går nog inte riktigt att förklara vilket stort behov vi har av TID. Tid till att göra klart, tid för barnen, till oss själva, tid att träffa kompisar, tid att åka till landet... Förutom alla vanliga hussysslor som att tvätta/diska/vattna/stryka/laga/städa så borde vi underhålla utemöblerna, beskära äppelträd, köra tralltvätt på altanen, rensa ogräs ... men vi hinner inte. Bygget prioriteras för att vi ska "bli färdiga" någon gång och kunna njuta av att bo i huset.
En hel del bra har vi redan gjort. Vi har sågat ner äppelträd, rullat ut gräs, planterat häck samt målat sockel, träräcken och fönster. Spröjsade originalfönster från 1928 är förresten ett kapitel för sig. De kräver en hel del kärlek. Massor med tid och tålamod är nödvändigt för att måla om dem och vädret sätter såklart käppar i hjulet. Det är inte helt lätt att hitta dagar när det inte är risk för regn inom det närmaste dygnet, när solen inte steker, när man är ledig och när barnen inte är hemma. En helt omöjlig ekvation, egentligen. Men ändå värt jobbet. Det går ju inte att leja ut allt – dels kostar det för mycket och dels är det ärligt talat underbart att slippa ha hantverkare i huset när det trillat in folk klockan sju på morgonen vareviga dag i åtta månader.
På göra-listan står att snickra inredning till en ny garderob, spackla, måla om tvättstuga och trapphus i källaren, måla om alla gamla snickerier som är fasligt gula och avskavda bredvid de nya, sy gardiner, sätta upp tavlor osv osv osv. Det är jobb som kommer hålla oss sysselsatta en bra bit in på hösten (om vi orkar hålla tempot och orken uppe). Behovet av barnvakt är egentligen gigantiskt, men samtidigt så vill vi ju göra saker ihop med våra barn och kommer inte ödsla hela semestern på renovering.
Näst i tur är dock att inreda våra tre sovrum. Matilda ska äntligen få ett eget. Och Oskar ska slippa ha sina saker utspridda över halva huset för att de inte får plats i hans rum. Han har tålmodigt haft alla Matildas kläder och skrymmande småbarnsleksaker i sitt lilla rum i alla år. Nu ska han äääntligen få ha sina Lego-skapelser varhelst han har lust. Det känns som att han – ja, båda barnen – blivit så mycket större och mer självständiga det senaste halvåret.
Vilket äventyr det har varit att vara med om ett stort byggprojekt. Spännande men sjukt, sjukt jobbigt emellanåt. Att vi har klarat av det utan att bli helt tokiga är värt att fira. Men vi börjar med att fira Oskar som fyller 6 år i övermorgon! Då blir det släktmiddag med önskemeny: tacos följt av jordgubbar med tillbehör. Och en massa paket till vår fantastiska, härliga kille. Den roligaste överraskningen blir att bygga ihop ett nytt skrivbord kvällen innan som vi sedan ställer in i hans rum medan han sover. Så när han vaknar har han ett jättepresent i sitt rum ...
Av allt byggande så blir detta det allra roligaste!
Det skulle vara enkelt att förvandla det här till en bygg- eller inredningsblogg nu, men i korta drag så har vi låtit bygga ett nytt sovrum samt en gästtoalett, stenlägga garageuppfart och uteplats, renovera glasveranda och tvättstuga och en del annat. Projektet blev så oerhört mycket större än vi räknat med när byggfirman redan första dagen hittade en omfattande rötskada. De blev tvungna att riva hela glasverandan ner till grunden i stället för att bara förstärka den och bygga till ett sovrum ovanpå. Flera takstolar fick bytas och av en del bärande virke fanns bara smulor kvar. (Av våra pengar blev det också mest smulor kvar...)
En bärande bjälke ska visst inte se ut så här.
Husets framsida, utan balkong och glasveranda.
Huset hade burka hela vintern.
Oktober–Maj
Idag
Det nya sovrummet på fira-att-det-börjar-ta-form-tiden.
Det går nog inte riktigt att förklara vilket stort behov vi har av TID. Tid till att göra klart, tid för barnen, till oss själva, tid att träffa kompisar, tid att åka till landet... Förutom alla vanliga hussysslor som att tvätta/diska/vattna/stryka/laga/städa så borde vi underhålla utemöblerna, beskära äppelträd, köra tralltvätt på altanen, rensa ogräs ... men vi hinner inte. Bygget prioriteras för att vi ska "bli färdiga" någon gång och kunna njuta av att bo i huset.
En hel del bra har vi redan gjort. Vi har sågat ner äppelträd, rullat ut gräs, planterat häck samt målat sockel, träräcken och fönster. Spröjsade originalfönster från 1928 är förresten ett kapitel för sig. De kräver en hel del kärlek. Massor med tid och tålamod är nödvändigt för att måla om dem och vädret sätter såklart käppar i hjulet. Det är inte helt lätt att hitta dagar när det inte är risk för regn inom det närmaste dygnet, när solen inte steker, när man är ledig och när barnen inte är hemma. En helt omöjlig ekvation, egentligen. Men ändå värt jobbet. Det går ju inte att leja ut allt – dels kostar det för mycket och dels är det ärligt talat underbart att slippa ha hantverkare i huset när det trillat in folk klockan sju på morgonen vareviga dag i åtta månader.
På göra-listan står att snickra inredning till en ny garderob, spackla, måla om tvättstuga och trapphus i källaren, måla om alla gamla snickerier som är fasligt gula och avskavda bredvid de nya, sy gardiner, sätta upp tavlor osv osv osv. Det är jobb som kommer hålla oss sysselsatta en bra bit in på hösten (om vi orkar hålla tempot och orken uppe). Behovet av barnvakt är egentligen gigantiskt, men samtidigt så vill vi ju göra saker ihop med våra barn och kommer inte ödsla hela semestern på renovering.
Näst i tur är dock att inreda våra tre sovrum. Matilda ska äntligen få ett eget. Och Oskar ska slippa ha sina saker utspridda över halva huset för att de inte får plats i hans rum. Han har tålmodigt haft alla Matildas kläder och skrymmande småbarnsleksaker i sitt lilla rum i alla år. Nu ska han äääntligen få ha sina Lego-skapelser varhelst han har lust. Det känns som att han – ja, båda barnen – blivit så mycket större och mer självständiga det senaste halvåret.
Kiss-sminkad efter show med Hammarbygymnasterna 21/5 2011...
... då spralliga lillasyster röjde på läktaren.
Vilket äventyr det har varit att vara med om ett stort byggprojekt. Spännande men sjukt, sjukt jobbigt emellanåt. Att vi har klarat av det utan att bli helt tokiga är värt att fira. Men vi börjar med att fira Oskar som fyller 6 år i övermorgon! Då blir det släktmiddag med önskemeny: tacos följt av jordgubbar med tillbehör. Och en massa paket till vår fantastiska, härliga kille. Den roligaste överraskningen blir att bygga ihop ett nytt skrivbord kvällen innan som vi sedan ställer in i hans rum medan han sover. Så när han vaknar har han ett jättepresent i sitt rum ...
Av allt byggande så blir detta det allra roligaste!
fredag 13 maj 2011
onsdag 13 april 2011
ingridPhone
Lilla Narcissa vill låna mammas telefon mest hela tiden för att titta på bilder. Hon blir irriterad av foton på annat men bläddrar både länge och väl mellan filmsnuttar och foton på henne själv. Tyvärr så kommer hon ofta åt andra knappar än de hon borde och ska därför inte ha telefonen på egen hand.
Häromdagen hittade jag en massa nytagna konstiga bilder ...
Och här kommer ett tips till alla telefontjuvar: ta inte sådana här bilder om du vill förbli anonym.
Häromdagen hittade jag en massa nytagna konstiga bilder ...
Och här kommer ett tips till alla telefontjuvar: ta inte sådana här bilder om du vill förbli anonym.
Vems kan den här Barbapapa-strumpan vara?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
